I dag har det varit en känslosam dag, ja hela veckan har varit det. Jag visste ju att fredagen skulle komma och det oundvikliga, en sista dag på jobbet med en av de bästa kollegerna man kan önska sig.
 
 
Varför är det så smärtsamt med förändringar och avsked?
Därför att man bjuder in människor i sitt hjärta och man vänjer sig vid att ha dem där och tillslut så är dom en del av livet.
 
En kollega som från första stund visade omsorg, hon såg till att jag första dagen fick luncha med dem så jag inte blev ensam, hon stannade lite extra inne på mitt kontor och pratade med mig för att jag skulle känna mig välkommen och hemma.
 
Hon hade alltid ett vänligt ord eller bara ett gott leende, hon var genuint intresserad av mig, och inte bara av mig, hon älskar människor det har jag förstått.
Hon såg mig, hon såg när jag behövde en extra pratstund, hon trampade aldrig på men med sitt mjuka behagliga sätt så fick hon mig att känna mig värdefull många gånger
 
När jag förra hösten mådde så dåligt så kunde hon komma in till mig och bara vara och bara hennes närvaro gjorde mig gott.
Hon kunde sätta sig på min besöksstol och höra med mig hur det var fatt, inte nyfiken nej ren omsorg.
Bättre terapeut får man leta efter, hon gav mig så mycket goda råd och jag kände att hon förstod mig, hon hade också gått igenom svåra förluster och svårigheter i sitt liv, hon delade med sig av sin erfarenhet.
 
På måndag så delar vi inte samma arbetsplats längre, åh vad jag kommer att sakna den varma blicken i korridoren när våra ögon möttes på väg till kopiatorn, samtalen i lunchrummet, hennes besök inne på mitt kontor när hon behövde mig för något, hennes kloka reflektioner.
Den tomheten hade jag gärna varit utan, men jag är så glad för henne för hon har fått ett jobb som är som klippt och skuret för henne, hon får ha omsorg och hjälpa människor på heltid.
Vilken förmån för dem som får träffa henne och beröras av henne.
 
Man delar mycket tid när man jobbar ihop, det är en stor del av ens liv.
Jag är så tacksam för de två åren som jag fick förmånen att jobba med Lena, hon tillförde så otroligt mycket till mitt liv, minnen som jag kommer att bära med mig hela livet.
Lena har definitivt lämnat fotspår i själen som aldrig suddas ut, vi kommer att träffas helt klart men jag får antagligen aldrig mer förmånen att jobba med henne och det är en sorg.
 
God natt gott folk
 
Översättningen till andra språk är gjort av google och inte bra men hoppas ni kan förstå innebörden
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress