.....att allt är som vanligt men ändå inte.

Klockan ringer klockan sex, jag går upp och gör mitt ingefärte med citron, duschar, sminkar mig, ibland tar jag vagnen om inte latmasken kallar på bilen.

Jag kommer till jobbet, startar min dator, pratar med kollegor i korridoren, fikar och jobbar på.

Jag träffar folk, skrattar och ler.

Planerar för framtiden, åker till Thailand och Bali om en månad med min fina tös.

Men där mitt ibland allt detta vanliga så lurar tårarna, och dom bara kommer utan förvarning

 

Ja, det är en märklig känsla, det är ju så här livet är, glädje och sorg avlöser varandra.

Om en månad sitter jag på ett flyg med min Bella till vårt stora äventyr, att få backpacka med henne blir fantastiskt.

Några dagar i Bangkok innan vi flyger vidare till Bali, där vi ska fira både jul och nyår och sen avslutar vi med en vecka i Thailand innan vi återvänder till ett kallt Sverige i mitten på januari.

Annorlunda? ja verkligen, inte riktigt mig att lämna Sverige över Jul. Jag älskar verkligen julen med allt vad det innebär, jag går all in om man säger så.

Tack o lov så är jag hemma över 1:a advent så jag får känna på det lite.

Man måste våga ta lite nya utmaningar, göra det som är tvärtemot de man brukar, att inte fira jul med familjen fanns inte på världskartan för några år sedan, men nu hoppar jag.... så får vi se vad den erfarenheten ger mig.

Mycket, mycket hoppas jag

Kram på er kära läsare