Fars dag i dag och jag har alltid varit noga med att fira den på ett eller annat vis.
Min far fick egengjorda prylar tills jag började få egna pengar och kunde köpa något "fint" till honom.
Han har alltid betytt mycket för mig, jag var alltid hans flicka även när en ny liten flicka kom och konkurrerade om honom, men hans hjärta var stort, vi fick plats båda två.
Man brukar säga pappas tös och med det menar man att man har en speciell relation med sin pappa som ingen annan har (oftast finns det då bara en tös i familjen) men i vårt fall så hade vi det båda två fast på olika sätt.
Så pass så i dag när pappa inte finns längre så har vi pratat om att hedra honom genom att lägga till Gunnarsdotter till vårt efternamn, det kanske aldrig blir av, men i hjärtat kommer vi alltid att vara Titti och Tina Gunnarsdotter.
Jag fick till och med heta det i mitt andra hemland, jag hade ingen egen identitet.... många kallade mig "la hija de Gunnar" vilket betyder just Gunnarsdotter.
Vilka fantastiska minnen han lämnat i mitt hjärta, så mycket han lärt mig inte minst att älska Gud och människor.
Som alla andra människor så hade han sina skavanker som särskilt vi barn kunde reta oss på men allt det goda i honom fördunklar det.
Han var en pappa att vara stolt över, inte för att han hade en utbildning som gjorde honom till något stort, eller en ekonomi som satte honom på rätt plats i samhället, eller var en kändis (även om han i vissa sammanhang var det) nej han var en pappa att vara stolt över för han kämpade när det behövdes kämpas och han älskade allt och alla, han stred för den svage, han var allas pappa.
När vi hade en period i Argentina då det inte fanns mat på bordet i flera veckor så gick han runt med vår dammsugare och erbjöd sig att dammsuga mattor på banker och olika kontor för att kunna ge sina barn mat, ingen stolthet där inte, bara kärlek.
I Ecuador finns det fortfarande människor som pratar om honom även generationen som inte fick träffa honom för det är 36 år sedan han lämnade Ecuador, jag har mött ungdomar som kommer fram till mig och säger är du Gunnars dotter? vilken ära att få träffa dig, jag har hört så mycket gott från mina föräldrar om honom.
Han lämnade avtryck där han gick fram.
Två män i mitt liv som jag är stolt över.
I dag kan jag inte fira honom, jag kan inte ringa honom, jag kan inte ge honom min kärlek för han finns inte här men min tacksamhet över att ha fått vara Titti Gunnarsdotter är stor, mycket stor och den tacksamheten hoppas jag når himlen i dag.
