Tittilina

En sån där vanlig dag
När jag öppnade mina blå i dag så kunde jag ana en klarblå himmel.
Fantastisk dag, nästan vår, lite för kallt för att ropa Hej men snart så.
 
Hade tänkt ta en långpromenad i detta vackra, men så blev det inte, annat kom emellan.
 
I morgon kommer Victoria från Malmö och ska dela lägenhet med mig i 2,5 månader. Hon behövde ett boende när hon ska praktisera i Göteborg och jag kan tänka mig att få in lite extra för att fylla på min reskassa så det blev en win-win situation.
Jag känner inte Victoria men hennes mamma är vän med en vän till mig och när jag pratade med henne så kändes det bra. Jag är ju inte så rädd för nya människor, snarare tycker jag bara att det är en trevlig upplevelse.
 
Så det blev lite fixande med hennes rum och sen ringde Bella och ville bjuda på mat, mat som det visade sig senare att jag fick laga själv.... men gott var det.
Ris, tonfisk, gurka, avocado, ärtskott och soyamajonäs
 
Nu sitter jag i soffan och har fortsatt planera min resa.
Det har blivit lite förändringar och antagligen blir det fler innan jag är klar.
Det ser ut som att jag hoppar Chile men det är klart att min vän Magnolia som bor i Colombia kommer och möter upp i Peru och vi tar oss tillsammans till Cuzco och Machu Pichu. Det ser jag framemot, Magnolia är en kär vän sedan nästan 40 år tillbaka, vi har upplevt så otroligt mycket roligt tillsammans.
 
En gång i tiden hade vi stora planer tillsammans, vi var i 25 årsåldern och var sugna på att göra något nytt i livet, ungefär som jag gör nu i höst.
Vi fick för oss att vi skulle öppna glassbar på Barbados....
Glassmaskin storlek STÖRRE (storlek större kylskåp) inhandlades nere i Malmö kördes hem till mina föräldrars garage, vi åkte iväg till Barbados för att skaffa tillstånd, lokal, mm.
Riktigt så enkelt var det inte.... vi fick prata med lite myndigheter men den byråkratiska kvarnen var ganska så seg på Barbados så vi åkte hem efter 2 veckor, jag till Sverige och Magnolia till New York där hon bodde då och vi väntade på besked.
 
Beskedet tog tid, för lång tid för mig så jag hittade på något annat, det blev ett år på Universitet i Ecuador och under de året blev jag tillsammans med mina barns far ungefär samtidigt som tillståndet kom.
Då var tillståndet inte intressant längre så den STORA glassmaskinen blev stående i garaget hemma hos mor och far.
 
Glassmaskinen fick resa mer än många har fått, efter garaget i lilla Timmele hamnade den i ett garage i Los Angeles, där Magnolia tänkte att den kunde göra nytta tillsammans med henne.... men på mitt bröllop hittade hon sin framtida man och glassmaskinen blev glömd igen.
Magnolia och Anders flyttade till Colombia så småningom och glassmaskinen fick ut och åka igen och vad jag har hört så har den inte fått resa mer efter det, den blev kvar i Bogotá.
 
Så nu ska det bli fantastiskt att få göra ännu en resa tillsammans med henne, det var några år sedan sist.
Här skypar vi.
God natt gott folk
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress