Tog ett beslut för några veckor sedan som gör att jag går omkring och småler konstant....
Hjärtat hoppar snart ut.
Jag kan väl utan att ljuga säga att mina 25 senaste år har varit tuffa på många sätt, men det har funnits många ljusglimtar också.
Som när mina underbara barn kom till världen och livet med dem, det skulle jag aldrig byta bort.
Gemenskap med fina vänner har också gett mig mycket glädje i livet.
 
Min fina familj, föräldrar, syskon, svägerkor, svåger, syskonbarn, fastrar, farbror, kusiner har gett mig mycket glädje genom åren trotts att många av dem är så långt bort.
Farbror från Miami och faster på Hönö
kusin från Argentina med fru
Min lilla älskade mamma i sitt paradis Las Palmas med min Filip
Min lilla Wilma
Min Alva
Älskad lillebror
Min stora klippa i livet storelillebror 
Skulle kunna lägga ut hur många bilder på familjen som helst
 
Min Gud har burit mig under svåra tider och har varit min tillflykt.
Jag har helt klart blivit en bättre människa av dessa år.
Prövningar är inte förgäves utan de formar oss till fina ödmjuka människor även om det är svårt att se när vi är mitt i dem.
Men nu är det min tid, inget ska ta glädjen ifrån mig mer.
 
Nu till saken...
Jag ska göra mitt livs resa med start september 2017
Jag har rest mycket i mitt liv, mycket beroende på mina föräldrars beslut att en dag lämna Sverige för att tjäna Gud och människor.
Sen har ju det gjort att jag bara måste röra på mig. Jag är en världsmedborgare.
Året var 1969
Jag ska plocka upp mina egna steg runt om i världen och även göra lite volontärarbete.
Jag ska träffa vänner från förr, hälsa på min släkt och vänner i Argentina och USA.
Jag ska åka hem till Ecuador och gå på mina gator, möta människor som är en så stor del av mitt liv men som jag i dag inte kan dela vardagen med.
Jag ska till Colombia och möta upp en vän där samt besöka vänner.
 
Jag ska voluntära på YWAM, antagligen på Hawaii.... fast nu när jag sökte ditt så blev Australien väldigt, väldigt intressant. Jag hinner ändra mig många gånger innan resan påbörjas i september 2017.
 
Jag blir farmor i april, underbar lycka, flera har frågat mig ska du verkligen åka bort då???
Jag får umgås med den lilla kotten i ca 5 månader sen kommer jag hem lagom till föräldrarna kommer ur sin bäbisbubbla och ska börja jobba och då kanske jag kan behövas.
 
Livet är alldeles för kort och nu är det min tid, lite egoistisk får man vara, dagarna kommer inte igen.
 
Jag är ödmjuk och tacksam inför att jag har möjligheten
Önskar er alla ett underbart 2017
 
 
Christina

Kära Titti, jag delar din glädje och kommer att följa din resa på internet. Kram Christina

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress