Tittilina

Minnen som väcker glädje i mig
Ännu en helg har gått, tiden går så otroligt fort, snart har tre månader passerat av 9, i går var det 6 månader kvar tills jag står på svensk mark igen.
 
I dag har det varit en sån där dag när man bara tycker synd om sig själv för huvudet hänger inte med och näsan bara rinner och nysningarna avlöser varandra.
 
Hur som helst så hade jag en underbar helg, även om den gav mig en rejäl förkylning....
I fredags hämtade Coty mig för att tillsammans hämta upp hennes bror José (men för mig kommer han alltid heta Pepe eller Pepín som jag kallar honom) och Otto som befann sig på en lägergård några mil utanför stan.
 
Vi kom dit ca 16:30 och fick hjälpa till med lite praktiska saker innan vi tillsammans kunde åka vidare mot Papallacta och termiska baden från flera vulkaner som tillsammans kallas Chacana.
 
Vi kom ditt vid 19 tiden och temperaturen var mellan 10-12 grader men när man väl kom i vattnet så var det underbart ca 40 grader eller mer för det kändes riktigt hett. Antagligen drog jag på mig förkylningen där eftersom temperaturskillnaden var så stor, men härligt var det
Under strålen där kunde man inte stå för det var aldeles för varmt.
Vi åkte därifrån när de stängde 22:00
 
Om ditresan tog 75 minuter så tog inte hemresan det.... halvvägs så var det en procession, folk som gick från Quito till en stad som heter El Quinche ca 5 mil mitt i natten för där finns en madonna som betyder mycket för kotolikerna i Ecuador. 2,5 timmar tog det tillbaks till lägergården Nueva Vida (Nytt Liv)
Lägergården bygde Ottos pappa i slutet på 60-talet och där har jag tillbringat många lägerveckor som barn och ung, fantastiska minnen.
Just i det här huset bodde jag många gånger
Det var dop i lördags när vi var där, inga vi kände så jag tog en bild lite på avstånd.
På lördagsmorgon så hade Otto fixat frukost 
Efter det tog vi en långpromenad på markerna som har varit i Ottos familjs ägor men i dag är allt sålt
Vi fick en fantastiskt fin dag, synd att ozonlagret är så tunt här så man måste ta på sig för man bränner sig på direkten.
Efter promenad och lite vila så tog vi oss till en by kallad Tingo där vi inhandlade den typiska maten för området,
Hornado, tanten som lagar maten är 80 år och hon har funnits där sen Otto var barn, hon själv säger att hon har jobbat på samma ställe sen hon var 10, hon äger det i dag.
Det här är en läckerhet kan jag säga.
 
Jag måste berätta lite om Ottos historia.
Hans föräldrar kommer från Tjeckoslovakien, mamman är judinna och överlevde koncentrationsläger, pappan var kristen och efter kriget fann de varandra, pappan hade med sin pappa en tygaffär innan kriget och när det bröt ut så gömde han tyger i skogen för att förhoppningsvis ha när kriget var över. Så blev det, tygerna var kvar, men ingen hade pengar så det fick bli byteshandel.
När kommunismen kom så ville inte det unga paret vara med och bestämde sig för att fly landet, de hade lyckats spara ihop 10 000 dollar som på den tiden var mycket pengar, de packade ner sina tillhörigheter i en stor trälåda och bestämde sig för att fly till Ecuador, varför just Ecuador kommer jag inte ihåg men så blev det.
 
Under resan blir pappa Otto av med sina pengar, han blir bestulen....
De kommer fram utan några pengar alls men sina saker, som de börjar sälja för att få kontanter.
När de har sålt av det mesta så har han lyckats få ihop så pass så han kan köpa sig en gammal bil som han renoverar och säljer för ett betydligt dyrare pris än han köpt den och så köper han sin nästa bil som han renoverar upp och på den vägen är det tills han blir representant för Opel i Ecuador och det går mycket bra för honom.
I dag lever inte Don Otto som vi kallade honom, men hans fru lever, Doña Lilly och hon är lika vacker som när hon var ung.
Otto och hans syster Gergina föddes i Ecuador, men ingen av dem bor där i dag, Otto kommer tillbaka lite då och då och då bor han på lägergården som hans pappa skänkte till kristenheten i Ecuador för att användas för barn, ungdoms och familjeläger och även pastors utbildningar, det var just en sån utbildning som Otto var här och höll i förra veckan.
 
Den här historien har alltid berört mig, vilken kämparglöd
God natt gott folk
Katrine

Så fint... Blir alldeles berörd

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress