Tittilina

En förmån att leva
Jag känner en otrolig tacksamhet för de liv jag just nu får leva, det är ingen självklarhet och just därför är jag så tacksam.
Det här är mina bröder från en annan mamma, de har funnits i mitt liv sedan vi var små barn som lekte Batman och Robin, de följde med sin pappa som skulle hälsa på min pappa i början på 70-talet. Jag och min bror lekte just då Batman och när blygheten hade lagt sig så var vi fyra som lekte och sen dess är vi oskiljaktiga.
Kärleken oss emellan växer för varje dag som går trotts att vi inte har förmånen att dela livet på grund av avståndet. Tacksamma är vi för tekniken som gör att vi kan prata och se varandra.
Nu njuter jag av varje sekund i deras sällskap, med dem kommer ju så många fler, fruar och barn och nu även barnbarn.
Dessa killar gör mig lycklig, vi skrattar och flamsar 95% av tiden, det är en gåva från ovan att få ha en sådan vänskap.
I tisdags tillbringade jag en heldag med JuanCarlos på min högra sida, han hämtade mig 8:30 och vi gjorde en massa ärende som han behövde göra sen stack vi till Luis gym för att få en stund med honom också innan han skulle till Universitet där han undervisar sjuksköterskor (han är läkare). 
 
JuanCarlos och jag åkte för att käka Ceviche, han vet att när jag kommer till Quito så är det de första jag vill ha
 
Räkceviche
 
Efter det åkte vi för att möta upp barnen som skulle komma hem från skolan, dessa två ljuvliga som kallar mig för faster, har inte sett dem IRL på 5 år så underbart att få krama dem ordentligt. Isaak och Rafael
Jag har det bra, bor hos min fina vän Marisol som i morgon åker till Chile så jag får hennes stora hus för mig själv i två månader. Marisol och Fernando var egentligen mamma och pappas vänner, de är mer i deras ålder. Fernando dog för 17 år sedan och Marisol blev ensam med 5 barn, hon fick kämpa på hårt men i dag har hon en skatt i fem barn och femton barnbarn
Här är mitt rum
 
På kvällen när jag kom så kom hennes dotter Isabela upp med sin familj för att äta empanadas tillsammans, 5 söta små tjejer i åldrarna 2,5-10 år har Isabela och Juan Francisco.
I går hade Marisol avskedsfest för sina barn och barnbarn så jag fick träffa alla som befinner sig i landet.
Eftersom vi snart firar Alla Helgon så bjöds det på Colada Morada med Guaguas de pan, en tradition sedan över 5000 år.
Colada Morada är en dryck som görs av den lila majsen sen är det juicer av olika frukter som björnbär, blåbär, ananas, babaco och naranjilla och även bitar av dessa frukter, detta kokas tillsammans med olika örter till en simmig soppa, underbart gott
Med det serveras Guaguas de Pan, ett bröd som ser ut som en docka (det representerar döden) indianernas tradition är att sitta vid sina dödas gravar och "äta med dem" de lämnar bröd och dryck när de går hem på kvällen och nästa dag är maten borta..... hundar och andra djur har ätit upp det men de är övertygade om att de döda har ätit.
Dessa bröd har förfinats, när jag var barn var det en ganska så torr bulle i dag är den fylld med chokladkräm eller dulce de leche.
 
I dag sitter jag hemma och pluggar ligger lite efter så det är så skönt att jag bor för mig själv nu i två månader så jag kan ägna mig åt mina studier.
 
Det var lite från mig i dag gott folk
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress