I går återvände jag till ett favoritställe som barn
Mamma och pappa jobbade mycket under tiden vi befann oss i Argentina i början på 70-talet så vi fick ofta vara hos vänner som har en STOR gård utanför en by som heter Las Acequias.
För oss var det en oas att få åka till Campon (de man kallar landsbygden i Argentina) och bara njuta av friheten, vi lekte dagarna i ända, Mirta och Alberto Pistrino hade en son Hermes som var vår kompis, tänk så mycket hyss vi hittade på med honom, men så roligt vi hade.
Det var enkla förhållanden och det förstår jag mycket mer i dag men som barn så upplevde jag inte det, mat fanns det alltid i överskott och Mirta gjorde den allra godaste "milanesa napolitana" en sorts snitsel med skinka, tomatsås och ost. En bild från ett annat ställe men så här ser den ut.
När det bjöds på Asado så var det alltid i överflöd, det är så här i Argentina när det gäller kött.
 
I dag är Alberto död och Mirta bor i den lilla byn Las Acequias men barnbarnet Sabila (Hermes dotter) och hennes man Jared sköter gården helt själva.
Båda är under 30 år, jag hade aldrig träffat dem förr men de bjöd oss dit och vilket möte, en underbar liten familj på 4, Hermes 6 år och Nadira 5 är två små ljuvliga barn.
Om man kan bli kär i en familj så är jag det
Det bjöd på den godaste maten och det trevligaste sällskapet.
 
 
Barnen tog mig ut på en rundtur för att se hönorna, grisarna, fåren, katterna och aran :-)
Den här kompisen kunde prata mycket och sjunga, han härmade Sabila när hon ropade på barnen så barnen visste inte om det var mamma eller fågeln som ropade.
Många av bilderna har Nadira 5 år tagit, hon var väldigt intresserad av min mobil.
 
Gårdagen gav mig så mycket glädje och kärlek, tacksam är vad jag är
God natt gott folk
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress