Tittilina

Luften gick liksom ur

Det är ett bra tag sedan jag tog mig tid att skriva här.

Luften gick som ur mig och nu har jag varit på hemmaplan i över två veckor och livet är tillbaka till de där vanliga igen.....

Nej jag är inte bitter eller ledsen men allt upplevt finns i det där fantastiska biblioteket med minnen och verkligheten kom ikapp. Nu är du hemma Titti, get used to it. 
 

Den värld jag levt i i 9 månader har varit så annorlunda från den att gå upp varje morgon kl 6 för att ta mig till jobbet eller åka till ICA Maxi för att handla.

 

Jag är oerhört tacksam för allt upplevt och alla fantastiska människomöten, jag är också oerhört tacksam för alla fina vänner som fått mig att förstå att jag varit saknad här hemma. Man behöver inte vara särskilt narcissistisk för att uppskatta en kram och orden: äntligen, du har varit så saknad, nu ska jag konfiskera ditt pass, du får aldrig göra om det, mm

 

Sen i går är jag tillbaka på jobbet och livet är verkligen som vanligt igen och det finns en tjusning och en trygghet i det också.

Att vakna upp i sin egen säng, äta det man själv har lagat till, njuta av barn och barnbarn, träffa vänner på stan.

 

Jag är inte den samme, nej verkligen inte, dessa 9 månader har fått mig att känna en inre trygghet som inte har funnits där på många många år, jag har omvärderat livet, jag kommer inte leva mitt liv som innan.

 

Jag börjar med att gå ner i tid på jobbet, det får gå det måste gå, livet är för kort, här ska levas de sista åren som går att leva. 

 

Relationer kommer att bli ännu mer viktigt för mig, mötet med människor går inte att jämföras med något annat, då pratar jag om människor som ger energi naturligtvis.

Ingen ska längre få mig att göra något som jag inte vill, näpp det är slut med det.

 

Jag ska göra allt för att inte ta åt mig och bli arg, jag ska behandla mina medmänniskor med kärlek och respekt, precis så som jag vill bli behandlad.

 

Jag ska stanna till och lukta på blommorna och njuta av vår underbara natur.

Jag ska ta på mig bikini om jag vill och inte tänka på vad andra kommer att säga om mig..... en utmaning 

 

I den mån jag har möjlighet ska jag resa och uppleva, ekonomin blir ju annorlunda eftersom jag går ner i tid men någon resa då och då ska nog kunna bli av.

 

Lika mycket som det har varit en fantastisk resa med 26 start och landningar så har det varit en inre resa som inte har tagit slut och det hoppas jag den inte gör förrän dagen då jag gjort mitt.

 

Jag förverkligade min dröm och nu spirar det en massa nya drömmar som ska förverkligas eller inte.... drömma i sig är ju underbart, ibland behöver dom inte förverkligas.

 

Tack till er som följt mig och kommit med uppmuntrande meddelanden, ni är GULD var och en av er

 

Dröm och lev ut din dröm

 

 

You start dying slowly
if you do not travel,
if you do not read,
If you do not listen to the sounds of life,
If you do not appreciate yourself.

 

You start dying slowly
When you kill your self-esteem;
When you do not let others help you.

 

You start dying slowly
If you become a slave of your habits,
Walking everyday on the same paths…
If you do not change your routine,
If you do not wear different colours
Or you do not speak to those you don’t know.

 

You start dying slowly
If you avoid to feel passion
And their turbulent emotions;
Those which make your eyes glisten
And your heart beat fast.

 

You start dying slowly
If you do not change your life when you are not satisfied with your job, or with your love,
If you do not risk what is safe for the uncertain,
If you do not go after a dream,
If you do not allow yourself,
At least once in your lifetime,
To run away from sensible advice…

 

Pablo Neruda

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress