Tisdagskvällar är heliga, tack vare dessa sköningar i programmet "Familjer på äventyr"
Förlåt familjen Gunnarsson att jag snodde er bild på FB, men jag vill ju så gärna visa upp er.
 
Dessa fina ger mig så mycket på tisdagar, allt från pappa Samuel, mamma Emma till prinsessan Sigrid, lillebror är så söt.
De får mitt ecuadorianska hjärta att vakna och ibland gråta av längtan.
Ni ger mig så mycket på tisdagskvällar, så mycket minnen som väcks till liv.
 
Samuel, dig känner jag lite, lite grann, har träffat dig några enstaka gånger, men dina föräldrar och dina storasyskon Daniel och Sabina har varit en stor del av mitt liv i många år. Men jag ser direkt att du är av samma skrot och korn som dem, samma härliga utstrålning och samma hjärta för människor och Guds verk.
Du är så lik din mamma Lisbeth till utseendet och med ditt ödmjuka och mjuka sätt.
Och du Emma påminner så om Lisbeth när hon var ung, när jag ser dig i jeanskjolen så ser jag Lisbeth som hon var när jag var tonåring och vi delade livet i Quito, Ecuador.
 
Tack Samuel och Emma för att ni delar med er av ert liv i Jipijapa, det är så speciellt att få sitta ner i soffan och komma hem, även om Jipijapa inte är mina hemtrakter så är det mitt andra hemland.
Personligen så tycker jag att programmen kunde bara handla om er.
 
Jag gråter med Sigrid när jag känner hennes smärta över att lämna det som är hemma för henne, den smärtan kände jag när jag var 19 år och skulle lämna det som var hemma för mig, det enda jag kände till, hela mitt liv.
Jag ber att ni ska få ro och kunna trivas i Sverige igen
 
Lite bilder från mitt älskade Ecuador
Med denna skönhet vaknade jag varje morgon, Quito min hemstad.