Jag hör nyckeln i låset strax efter 07 och där står hon min 21 åring, strax ligger hon intill i sängen.

Hon hade skjutsat kompisen som skulle på turné med vår julkonsert, istället för att åka hem till sig själv och somna om så åker hon hem till mig.

Hon kryper ner bredvid mig, växlar några ord och strax hör jag hennes snusande.

Min sömn tog slut där men vad gör det när jag får sällskap till frukost, även om jag misstänker att jag får vänta en bra stund innan jag får inta den.

 

Visst är det en sorg när barnen flyttar hemifrån särskilt när man inte har någon annan att dela vardagen med, men detta som jag fick uppleva i dag det kan jag ju aldrig få annars och det är gudagott.

Jag börjar sakta vänja mig vid ensamheten, kommer nog aldrig riktigt acceptera den, men vad har jag för val?

Gilla läget Titti

 

Denna fina unge jag har blivit välsignad med, hon har ett stort hjärta som räcker för så många, tacksamhet fyller mitt hjärta.