Fick ett paket på posten i dag från en kär vän, en vän som jag inte sett sedan mitten på 80-talet.
Vi lärde känna varandra som två nyfikna 13-åringar 1975, jag var på besök i Sverige, mitt första besök sedan vi flyttade till Argentina.
Det var en lång härliga sommar som jag minns den, allt var spännande och för det mesta roligt förutom de dagar jag längtade tillbaka till Ecuador som hade kommit att bli hemma för mig.
Jag blev bjuden på ett ungdomsläger, när jag kom dit kände jag mig väldigt bortkommen och ensam, men ganska så snart kom en lång blond tjej i träskor fram till mig och ville bli min vän.
Jag fick tre fantastiska veckor, tjejen i träskor hette Annika, vi skildes åt, hon åkte hem till Nässjö och jag till Quito men vi brevväxlade och höll kontakten.
Jag besökte henne några gånger när jag flyttade tillbaka till Sverige i början av 80-talet, vi hade hunnit bli dryga 20.
Men vi hade så olika liv, hon var redan gift och hade barn och jag försökte anpassa mig till en svensk livsstil.
För några år sedan "sprang" vi på varandra på FB och tog upp kontakten, men vi har inte träffats än.....
Hon lever ute på landet med lamm som husdjur och ibland blir det fina skinn av dem, ett av dem kom med posten i dag och ligger nu på min gästsäng.
Först hade jag tänkt att det skulle ligga på min kökssoffa men sen la jag den på gästsängen och där passade det också fint.
med paketet kom en broschyr, där står det att det är det bästa att lägga en bäbis på....
Varmt på vintern och svalt på sommaren.
Jag som går och väntar på mitt lilla barnbarn, det kanske inte kommer att stanna hemma hos mig ändå......
Det är helt fantastiskt lent, vi får se vart det hamnar.
Tänk vi har kännt varandra i över 40 år Annika, det är stort och jag är tacksam för dig, till våren gör jag en road tripp till Nässjö.
God kväll gott folk