Den här resan som började i september och tar slut i slutet på maj är min kärleksresa till mig själv.
 
Att få träffa alla dessa fantastiska människor som jag älskar och som älskar mig ovillkorligt är lisa för själen.
I måndags tog jag flyget till säkert Ecuadors vackraste stad.
De har bevarat mycket från kolonialtiden och även nu när de bygger så är det vackra hus inte likt andra hus i Ecuador, lite europeiskt i sin stil, sneda tak med röda tegelplattor, så vackert.
Staden kallas för den röda staden
 
Varför tog jag mig hit då?
Jo här bor mina barns farmor, faster och kusin och jag kunde inte tänka mig att lämna Ecuador utan att få träffa dem. Det blev en kort visit på en övernattning, kom i måndags kl 14:30 och åkte i går tisdag kl 20:30.
Men vi sög musten ur tiden och hade en jätte fin tid tillsammans.
 
Daniela mötte mig på flygplatsen och det var inte ett öga tort, vi hade inte setts på 13 år hon var 5 sist, men vi har hållit kontakten på sociala medier.
 
Susana (min fd svägerska) hade fixat ett trevligt hostell mitt i centrum, vänner till henne som nu också är mina vänner, underbara människor och ett mycket vackert ställe.
Lite av inredningen, ett mycket gammalt hus från kolonialtiden som mannen ärvt från sina föräldrar, han är själv arkitekt så han har försökt behålla den gamla stilen så mycket som möjligt.
Han älskar gamla dörrar och cyklar så det är en stor del av inredningen, detta är på en innegård som de satt glastak över.
Vy från mitt sovrum.
 
Jag och Daniela tog oss från flygplatsen in till stan och där väntade vi på Susana som skulle sluta jobba vid 16:30 men hon är narkosläkare och ibland drar operationerna ut på tiden så först 18:30 kom hon med dessa vackra blommor i handen
Ingen dålig storlek på orkiden.
Sen gick vi ut på stan by night, bl a såg vi denna enorma krubba
Och sen käkade vi. Mycket prat blev det, vi har ju inte träffats på 13 år och mycket vatten har runnit under bron sen dess.
I går blev det middag hemma hos dem och jag fick träffa farmor, hon har varit dålig i många, många år men jag måste säga att jag har nog aldrig sett henne så pigg och glad. Hon är 82 år och hon blev jätte glad av att se mig.
Susana är en kvinna jag beundrar, hon är fantastisk på många sätt.
Hon har en förtröstan på Gud som få och hon lever för honom, hon har uppfostrat sin dotter på samma sätt, deras själar är så vackra.
Susana har varit mamma för sin egen mamma sedan hon var ett barn, hennes mamma blev alvarligt sjuk tidigt.
Men Susana har aldrig vikit från hennes sida och samtidigt som hon har tagit hand om sin mamma så har hon pluggat till läkare och narkosläkare, hon har uppfostrat Daniela till en vacker stark kvinna på egen hand, och hon finns där för alla som behöver henne.
Hon är i mina ögon en hjältinna
 
Efter lunch tog vi oss ut på stan och jag handlade lite som jag ville ta med mig hem sen tog vi en guidad busstur runt stan.
Se dessa vackra hus
Dessa vackra dörrar och balkonger
Det här huset äger släktingar till mina barn men det står tomt förrutom lite affärer i botten, det är K-märkt så de får inte göra så mycket med det, antagligen blir det väldigt dyrt om man skulle restaurera det som det ska vara.
Men det är mycket vackert även om det just nu är slitet.

Bilderna är tagna från en topless buss så de är ingen kvalité

 
Nu är jag hemma i Quito igen och i dag är det en vecka kvar för mig här i Ecuador, fattar inte vart 2,5 månader tog vägen, fattar inte vart 4 månader tagit vägen, men så är det och nu väntar snart 5 månader i USA.
 
I går när jag satt på flygbussen hem från flygplatsen så tänkte jag att det är underligt men jag känner mig lika hemma här som hemma i Göteborg, det är klart att i Göteborg har jag mitt hem, mina barn, mitt barnbarn, min församling, min familj och många goa vänner så det är ju mer hemma. Men jag känner mig hemma pga att detta är så självklart, jag kan stan även om den vuxit, jag kan språket, jag är en del av kulturen, jag kan mina gator, ja jag är väldigt mycket hemma här också. Det blir tufft att lämna, men snart är jag tillbaka och nästa gång hoppas jag att Bella är med mig, det är många som längtar efter henne här.
 
Nu blir det snart en stund på tryckeriet, kanske sista gången.
På julafton äter jag lunch med familjen här och sen lämnar jag dem för "min bror" och hans familj, de bor lite utanför stan och nära flygplatsen och de har bett mig vara hos dem dagarna jag har kvar, så så får det bli.
 
Kram på er alla
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress