.....29 i lördags och 4 i går.

I dag är det något bättre 12 grader och sol men fy så kallt, nu får sommaren komma.

 

1 månad tills jag står på svenska mark igen och det ser jag framemot ordentligt nu.

 

Hela resan från början till slut har varit fantastiskt på alla sätt, underbara upplevelser, ljuvliga människomöten och mycket, mycket vila och ro i själen.

 

Tacksamhet fyller mitt hjärta, för allt jag varit med om och all kärlek jag mött på vägen.

 

Nu ska jag hem och smälta alla fina intryck och ta fram dem när den trista vardagen gör sig till känna.

 

Ja, jag kommer hem som en ny människa, kanske ingen av er som känner mig kommer att märka något särskilt men inom mig finns det en tro på mig själv att JAG KAN, en tro att allt är möjligt om du tror och kämpar lite för det.

 

Jag har upptäckt saker inom mig som jag inte trodde fanns eller som försvann under livets gång på grund av törnar och stora stenar på livets väg, men i dag kan jag ana dem igen och jag vet att de finns där bara jag vågar plocka fram dem.

 

Jag ska inte ta någon skit mer och det är inte värt att jobba ihjäl sig, ingen tackar dig för det.

 

Jag har upptäckt att livet är underbart trotts att man kommit upp i den "höga" ålder av 56, får jag leva lika länge som min pappa så har jag 21 år kvar, då gäller det att LEVA...... inte missa ett tillfälle. Naturligtvis så hoppas jag på ett långt härligt friskt liv som min favorit bloggerska Dagny, jag fyller gärna 105 år med liv och upplevelser.

 

Nya och gamla drömmar har ploppat upp under den här resan, särskilt en sitter som en stor lapp framför mina drömmarögon och den ska bli en verklighet.

Återkommer om det.....

 

I dag har jag hjälpt min vän, fyllt lavendelpåsar och gjort ljus i burk