Har gått i många år och funderat på att skriva mer än här.
Printa ner mina tankar och upplevelser på vita ark med hårda pärmar som kramar om mina upplevelser i livet.
Jag har ju trotts allt varit med om en hel del under mina 58 år, varav mina första 28 var underbara.
Livet bestämde sig efter det för att lära mig något så de 25 år efter var väll inte riktigt lika fantastiska.
2017 vände det och livet log åt mig igen.
Erfarenheterna från de tuffa åren har format och formar mig till den människa jag är i dag, man blir aldrig färdig är min övertygelse.
Rädsla, dåligt självförtroende, tanken om att vad skulle jag kunna bidra med stoppar.
Men längtan finns där att forma mina ord i en bok, en bok som läses av människor runtomkring mig, mäniskor långt bort ifrån mig, mäniskor som jag känner väl och älskar, människor som jag aldrig har träffat, människor som kan behöva höra att det ordnar sig, människor som är nyfikna på hur det är att vara en del av två kontinenter och två kulturer, människor som kan identifiera sig med mig.
Jag besökte min mamma över Jul i Las Palmas och där kom denna önskan upp igen efter att mamma sa till mig en dag,
"Titti jag tycker du ska skriva en bok"
Där och då lyste det upp på min skrivarhimmel.
Titti genom åren
Jag och en älskad lillebror
Sista fotot innan vi lämnade Sverige
Argentina
Första skolfotot från Ecuador
Åter i Sverige på 80-talet med en älskad lillebror
Håller tal på min sons bröllop
När jag bestämde mig för att nu fick det vara slut med färg i håret
Med mina älskade bröder från en annan mamma i Ecuador
Jag kanske ska börja här lite försiktigt och se vilken respons det ger
Tankarna snurrar i vilket fall som helst.
Vi får se om det någonsin blir någon bok, drömma är ju också ganska så trevligt, och drömma är jag bra på.
God fortsättning på detta fantastiska år som har blivit oss givet
Just do it!