Väntan på att det ska bli bättre, ta slut, förändras, bli bra, försvinna.....

 

När man är liten vill man bli stor

När man är tonåring vill man hitta kärleken och drömmer om livet som vuxen.

När man är ung vuxen vill man lyckas som yrkesman/kvinna, mamma, pappa, ekonomi.

När man är medelålders så vill man komma ur allt det där som man drömde om innan eller åtminstone få en förändring i ekorrhjulet.

Man längtar till dagen man kan varva ner och bara göra det som är gott för själen, allt de andra man kämpade så för är så oviktigt.

Man vill vara frisk, man vill ha det lugnt och gott, man vill njuta.

När åren lagt sig till vår livscykel så önskar man bara att få vara frisk tills det är dags att lämna denna värld, då är allt det där andra oviktigt.

 

Jag har tid att tänka en del när livet ser ut som det gör.

Tänker på hur livet har gestaltat sig för mig

När jag var ung ville jag bara få leva i mitt älskade Ecuador, men så blev det inte för andra bestämde över mig då.

När jag kunde bestämma själv så insåg jag att ja inte kunde leva som ensam kvinna på 80-talet i Ecuador.

Jag har alltid varit mer latina än svenska, vilket har gjort att jag haft svårt att hitta mig tillrätta och en livskamrat i Sverige.

I slutet på 80-talet tror min bästa vän och jag att det kanske finns mer än bara vänskap, vi har bråttom och från att vi kommit fram till att vi kanske ska satsa på ett liv tillsammans till att vi gifter oss tar det bara 6 månader, både han och jag trodde vi gjorde rätt men med facit i hand så var det inte så.

Vi kämpade på, fick två underbara barn men när man börjar fel så kan det bara sluta på ett sätt.

Vi kämpade på i 20 år men tillslut fanns det bara en utväg om inte jag i alla fall skulle gå under helt.

 

När jag väl hade kommit ur mitt helvete så trodde jag att nu var allt bra, nu skulle min själ få ro men ack vad jag bedrog mig, livet kom ifatt mig, allt jag förträngt och burit i 20 år kom upp till ytan.

Istället för att bli frisk från depression, sömnsvårigheter, mm så blev det bara värre, det kändes som att livet rann ur mig.

Inget hjälpte, ingen läkare, psykolog eller terapeut kunde hjälpa mig.

7 år efter skilsmässan inser jag att ingen annan kan fixa mitt liv, jag måste göra det själv.

Bestämmer mig då för att göra mitt livs resa och hyr ut min lägenhet, ger mig av i 9 månader för att hitta ro i själen.

Återvänder till platser där jag varit lycklig, ser nya vackra platser, möter människor som gör mig lycklig, människor som älskar mig villkorslöst, möter nya människor som berör min själ.

Efter 9 månader återvänder jag som en ny människa

 

Det är i år två år sedan jag kom hem och livet tog en radikal vändning under och efter min resa, jag är extremt lycklig, jag tar tillvara på de livet erbjuder mig, jag är ödmjuk men tar ingen skit.

Jag behöver inte söka efter lyckan för lyckan finns inom mig.

Jag njuter av varje stund, ett möte med en människa, en promenad i naturen, en kopp te på min balkong, ett samtal från en fin vän, ett facetimesamtal med barnbarnen, fräscha blommor i mitt hem, god mat, träning.

 

Önskar jag kunde förmedla hur man hittar hem igen efter många år på fel väg.

Vad jag vill att du ska veta är att det finns hopp, det finns en väg ut ur ditt helvete och det kan bli så där alldeles underbart som vi alla drömmde om när vi var barn.

Trevlig söndagskväll gott folk