13 juni 2020

Less

Dagbok

Ja, jag är så LESS
 
På denna situation, less på att inte få kramas, inte få träffa dem man vill, less på rädslan när nära och kära blir sjuka, less på att inte få träffa min mamma och umgås med henne, less på jobbsituationen, less på att inte våga hosta om jag känner behovet för vad ska folk tänka, less på att vara begränsad och inte kunna resa, just nu har jag ett stort behov av att resa.....
 
Nej Covid-19 är ingen höjdare för denna supersociala varelse med rötterna utsprida över jorden.
 
Jag ska inte säga att jag superisolerat mig, nej verkligen inte.
Jag har träffat barn och barnbarn, jag har träffat vissa utvalda vänner som jag bara inte kan leva utan, jag har t o m kramats, frågan är vad som är värst.... dö av Covid eller tristess, depression, sorg av att inte få vara nära dem man älskar.
Facetime är en välsignelse
 
Visst tar jag mitt ansvar med andra, åker inte kollektivt, håller distans, spritar, tvättar.
 
I veckan har min sons familj varit sjuka och vi har naturligtvis trott att det varit Covid-19, något annat är ju otänkbart i dag, jag själv kände skav i halsen och lite snorig....
i onsdags testades de och i i går fick de svar att det var negativt, snopet, har man ändå varit sjuk så hade man ju önskat att det var rätt virus så det var överstökat.
 
Mitt var allergi som kom lite tidigare, runt midsommar brukat jag känna av det i vanliga fall.
Jag kan ha haft det, var ordentligt förkyld i februari efter en resa till London men vad vet jag.
Ovissheten kan lätt knäcka mig, visste man att man haft det så kan man ju bete sig på ett helt annat sätt än nu.
 
Brorsan med fru har varit ordentligt sjuka i flera veckor men fått konstaterat att nu bär de inte längre på viruset.
Kusinen med fru blev också sjuka samtidigt, hon ungefär som brorsan men kusinen åkte ambulans till Borås och där blev han kvar i över tre veckor.
Nedsövd i respirator i två veckor, vi visste inte om han skulle klara det, stora goa Kalle på 190cm och många kilo med en styrka som en björn. 
I dag klarar han knappt gå 10 steg, han behöver rullator för att kunna sätta sig att vila.
Han har gått ner 24 kg och knappt några muskler kvar.
Men han lever och det är vi så tacksamma för.
 
 
Livet är för värdefullt och kort för att vi ska gömma oss för ett virus.
Jag vill leva fullt ut utan rädslor.
Fick krama på den gär godisbiten i dag
 
Kan någon säga till mig att detta snart är över
Kramar i massor gott folk
 
 
 
 
Inger Nilsson

Visst är det tråkigt att inte kunna umgås med nära o kära. Att spontant kunna göra saker, tex åka till någon eller bara åka och handla utan att tänka sig för. Jag längtar till den dagen. När vi har träffat våra barnbarn med föräldrar har det skett ute så även med våra vänner. När vi firade Carina åkte vi i varsin bil och sen var vi ute i friska luften. Gerts mamma har vi inte träffat sen i början av mars. Vi får vinka till varandra genom fönstret och prata i telefon. Även om det är trist med alla restriktioner så måste vi nog rätta in oss i ledet och vara rädda om varandra. Så gott att höra att din kusin klarade sig. Tyvärr klarade inte en god vän och fiskarkompis till Gert conviden. Jag hoppas du kan träffa din mamma snart och få krama om henne. Det är nog det värsta att inte få kramas eller vara nära. Hannes fyllde 11 år den 7 juni. Han har inte velat kramas tidigare. När jag sa till honom att tyvärr får jag inte ens klappa dig på kinden. Och jag som vill krama dig mormor men jag får inte. Det värmde mormors hjärtat.
Vi kanske kan ta och träffas ute någonstans och ha lite picnic och hålla oss på avstånd från varandra. När har du semester?
Ha det riktigt gott min vän, vi får göra det bästa av den här situationen. Håll modet uppe även om det känns hemskt ibland. Kramar i massor ❤️❤️❤️

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress