Ja det blev ett möte oss emellan och än så länge har vi inte separerat fast det i dag är två veckor och en dag sedan vi träffades.
Eller han kanske har gett sig av, vad vet jag i vilket fall som helst så tog han inte med sig allt som han kom med.
När jag kom hem från London i februari 2020 så började man prata om ett nytt influensavirus kallad corona. Min första tanke var att, jaja ett nytt virus från Asien likt alla andra förkylningar som kommer därifrån.
Detta trodde jag lite kaxigt ganska så länge tills en kär kusin hamnade på intensiven i respirator i 16 dagar, brorsan insjuknade med hög feber och fick två återfall efter att han nästan kände sig frisk samt att han inte hade någon ork på väldigt länge och när Adam Ahlsing gick bort fick jag en dunk i ryggen.
I mellandagarna utsattes mitt kusinbarn för smittan och efter honom jag och efter mig dottern.
Jag är definitivt inte lika kaxig, jag fick nog trotts allt en lindrig variant utan hög feber och komplikationer men har vid flera tillfällen fått kippa efter andan, övermäktig trötthet, förlorad smak och lukt, ordentligt ont i kroppen och huvud.
Jag fick ett återfall förra helgen efter att jag började känna mig mycket bättre då jag trodde att nu måste jag nog ringa 112 för luften fattades mig.
Jag kom på att när min son var liten så fick han krupp och då sa man till mig att sätta mig ute med honom för att han skulle andas kall luft, jag gjorde samma sak, satt mig på balkongen i minusgrader och gjorde mina andningsövningar som 1177 get mig och nog hjälpte det.
Den här sjukdomen är inte något att ta med en klackspark, den är på riktigt.... Hör ni det alla konspirations teoretiker?
Trotts att jag har haft den nu så kommer jag definitivt vaccinera mig så fort jag får chansen, mitt liv och allas runt omkring mig är mig för dyrbart och då måste jag se till att detta virus inte får mer fäste hos oss.
Var rädda om er där ute, snart kan vi mötas igen, snart kan vi kramas, snart kan vi ha våra fester, snart kan vi sitta på restauranger och njuta av trevligt sällskap och god mat, snart kan vi dansa igen, snart, snart, snart.... men innan dess måste vi vara rädda om oss och andra.
Kram på er gott folk
Min kära Titti!
Det var ingen rolig läsning att du också drabbats av denna luriga virus. Jag hoppas innerligt att du är rädd om dig efter denna pärs. Även som du säger att du fått den lindriga arten så gäller det att vara rädd om sig och vara observant på efterdyningar. Härligt att du har så underbara människor omkring dig som sett till dig och att du fått mat. Nu får du krya på dig och var riktigt rädd om dig.
Själv har jag än så länge klarat mig och mår bra. Genomgick en liten operation i veckan där jag blev av med två Baseliomer (ofarliga tumörer) i ansiktet. Kanske att någon rynka åkte med också. Jag hoppas innerligt att det ska bli ett stopp på viruset så att vi kan träffas. Många luftkramar till dig. ❤️🥰❤️