I går åkte jag för att besöka min mamma, det var ett tag sedan vi sågs så det var på tiden.
Efter att jag haft Covid så vågar vi träffas även om det inte är som innan.
Men nu på onsdag ska hon få sin första dos vaccin berättade hon för mig med ett leende som ett barn på julafton.
Det betyder nämligen att hon efter det kan åka ner till sitt paradis Las Palmas
Den där lilla människan jag har fått äran att kalla mamma är en krutgumma av rang, nu ska ni få höra.
Hennes stegräknare sedan många år gav upp för ett tag sedan och för henne var det katastrof hon vill ju veta hur mycket hon går, för GÅR gör hon.....
När jag kom så reflekterade jag över att hon hade något konstigt bälte runt midjan, tyckte dock inte att det var så snyggt men det behöver jag ju inte säga till henne.
När hon serverat mig te så visar hon mig vad det är som hon har runt midjan och då visar det sig vara en väldigt liten magväska och i den har hon sin telefon för hon har upptäckt att telefonen har "inbyggd" stegräknare 😃 så problemet var löst.
Mamma har alltid gått mycket och när man var barn så fick man försöka hänga med, man svansade efter med ca 10 meter.
I år fyller hon 82, men det stoppar inte henne snarare tvärtom, man kan inte försoffas, kan man inte gå sina promenader utomhus pga väder och vind då får man ta dom inne i sin lägenhet.
Om man går två varv runt matsalsbordet ut i hallen och tillbaka så blir det 100 steg förstår ni och om man kommer upp i dryga 17000 steg på en dag då förstår ni att det blir många varv "runt matsalsbordet ut i hallen och tillbaka"
Hon visade mig hur det går till och det var ju nästan så stolarna bytte plats med varandra av centrifugalkraften när hon gick förbi matsalsbordet och mattorna i hallen flaxade till.
Man skulle kunna tro att hon inte gör annat än går för att komma upp i dessa steg men så är det inte.
Hon handlar till sig och sin kompis Britt, hon lagar mat till dem båda, åker och hämtar Britt så hon får se något annat än sina 4 väggar (för hon är tyvärr inte lika rörlig), hon städar, tvättar, mm mm
Däremellan lyssnar hon på flera böcker i veckan, tittar en del på tv så hon får dagarna att gå.
Jag tänkte att jag ska ju inte vara sämre, visst jag tar mina långpromenader varje dag men jag kan väl också gå här inne, så när telefonen ringde i dag när jag satt och jobbade då ställde jag mig upp och gick runt i lägenheten istället för att bara sitta stilla och prata, mitt första samtal varade i ca 20 minuter och jag tyckte ändå att jag fick till det bra med fart och sträckan och jag var så spänd på hur många steg jag kommit upp i, 1500 steg på 20 minuter, men hallå inte mer?
Ja ni förstår ju att det blir några timmar som den där lilla gumman vandrar runt i lägenheten, vi får väl snart byta ut golvet åt henne för det är så nedslitet.
Här har ni henne med ett annat intresse, fallskärm hade hon gärna hoppat om hon fått för sina barn och barnbarn.
Nu blir det snart en promenad i friska luften för mig
Trevlig måndag gott folk
Hej Titti!
Vilken mor du har. En riktig krutgumma som du säger. Hennes blick säger så mycket, så mycket liv, nyfikenhet, en snäll men bestämd dam. Äpplet faller inte långt från päronträdet sägs det. Du är med andra ord ”lite” lik din mor. Du gillar väl också äventyr och har de andra likheterna också.
Härligt att du är på bättringsvägen efter din Corona. Sitter tröttheten i fortfarande?
Vi väntar på vaccinationen. Sen kan vi träffas. Både Gert och jag har varit skeptiska mot att vaccinera oss. Det är ju tur att man kan ändra sig. Efter att flera i vår omgivning drabbats en del mer och en del mindre och utskällning av vår dotter och hennes man så tog vi oss en funderare igen. För vi vill ju träffa barnbarnen. Sköt om dig Titti så hoppas vi på en träff mot sommaren. Kramar i massor från Inger