Tittilina

Men vart tog värmen vägen.....
.....29 i lördags och 4 i går.
I dag är det något bättre 12 grader och sol men fy så kallt, nu får sommaren komma.
 
1 månad tills jag står på svenska mark igen och det ser jag framemot ordentligt nu.
 
Hela resan från början till slut har varit fantastiskt på alla sätt, underbara upplevelser, ljuvliga människomöten och mycket, mycket vila och ro i själen.
 
Tacksamhet fyller mitt hjärta, för allt jag varit med om och all kärlek jag mött på vägen.
 
Nu ska jag hem och smälta alla fina intryck och ta fram dem när den trista vardagen gör sig till känna.
 
Ja, jag kommer hem som en ny människa, kanske ingen av er som känner mig kommer att märka något särskilt men inom mig finns det en tro på mig själv att JAG KAN, en tro att allt är möjligt om du tror och kämpar lite för det.
 
Jag har upptäckt saker inom mig som jag inte trodde fanns eller som försvann under livets gång på grund av törnar och stora stenar på livets väg, men i dag kan jag ana dem igen och jag vet att de finns där bara jag vågar plocka fram dem.
 
Jag ska inte ta någon skit mer och det är inte värt att jobba ihjäl sig, ingen tackar dig för det.
 
Jag har upptäckt att livet är underbart trotts att man kommit upp i den "höga" ålder av 56, får jag leva lika länge som min pappa så har jag 21 år kvar, då gäller det att LEVA...... inte missa ett tillfälle. Naturligtvis så hoppas jag på ett långt härligt friskt liv som min favorit bloggerska Dagny, jag fyller gärna 105 år med liv och upplevelser.
 
 
 
Nya och gamla drömmar har ploppat upp under den här resan, särskilt en sitter som en stor lapp framför mina drömmarögon och den ska bli en verklighet.
Återkommer om det.....
 
I dag har jag hjälpt min vän, fyllt lavendelpåsar och gjort ljus i burk
 
Önskar er en underbar torsdag
 
 
 
 
 
C I A och lite annat smått och gott
Yes, i helgen har jag varit på CIAs högkvarter inne i skogen utanför Washington DC.
 
Inget planerat.... men så blev det. 
Ingen lång stund, ska väl tilläggas...
Det kom ganska så snart upp en svart bil med svarta rutor vid sidan om oss och vi förstod vårt eget bästa i att lämna så fort det bara gick.
 
Japp jorråsåatt, då har man gjort de också.
 
Lite spänning måste man ju ha här i livet.
Vi hade varit inne i DC för att njuta av värmen 30 grader samt blomningen av flera tusen körsbärsträd. På vägen hem körde vi lite fel och sätter på Googel maps för att reda ut de hela och "Hon" lyckas få in oss på en skogsväg som helt klart inte heller var rätt....
Helt plötsligt börjar "Hon" säga "CIAs högkvarter där bör ni inte befinna er, gör en usväng så fort som möjligt"
Hehe, vi stannade till framför den stora ingången och jag vevar ner rutan för att se bättre och hade faktiskt tänkt ta en bild..... men från ingenstans kommer en svart bil med svarttonade rutor och ställer sig vid sidan om oss som ett hot...
Vi förstod liksom vinken.
 
Annars var helgen fantastisk, jag kom till Maryland i torsdags från underbara Tucson med sina 39 torra grader till vad jag trodde ca 5-10 men, Nej, temperaturen hade stigit betydligt, det var nog 17-18 efter att ha snöat i måndags.
 
Jag hade inte sett framemot att återvända till Washington när jag hörde hur vädret var, jag är ju ingen vintermänniska, nej 39 grader är mer min grej och särskilt om det är torr värme.
 
Trotts snö i måndags så steg termometern till 29 grader i lördags och vi stod på Farmers Market i Alexandria och sålde Lavendelprodukter hela förmiddagen
 
På eftermiddagen tog vi oss över floden Potomac för att njuta av körsbärsblommningen i DC
 
I går var det kallt och regnigt igen så värmen i lördags var bara en kittling om vad som komma skall.
11 dagar kvar så får jag möta en av mina älsklingar på Kennedyflygplatsen i NY och om 33 dagar så får jag krama en hel del av dem.
 
Kan inte riktigt fatta att jag varit ute och rest i 228 dagar, vart tog alla dom vägen?
Borta bra men hemma bäst känns det som nu.....
Ja, jag längtar hem, men ska njuta av att resa runt ett tag till med Bella innan det är dags.
 
God måndagskväll gott folk
 
9 april 2017......
.......var en av mina lyckligaste dagar i livet.
En liten människa kom till världen, ett barn till mitt älskade barn. Den känslan går inte att beskriva bara upplevas.
 
Telefonen ringer och min son berättar att Ben Ruben Bror har kommit till oss, han var det vackraste lilla barn världen skådat, klart han var sa jag utan att ha sett honom.
 
Och han var ju det
Ett par dagar senare fick jag se honom 
Ljuvliga lilla människa, tårarna bara trillade av hängivenhet och tacksamhet.
Jag var farmor och Han var mitt älskade barnbarn.
Tänk vad mycket vi ska uppleva tillsammans.
 
Jag hade redan planerat min långresa och den kunde jag inte backa på, jag behövde få göra den.
Men visste kändes det oerhört svårt att tänka sig att jag skulle missa 9 månader av hans liv, samtidigt som jag kände att ska jag göra den ska jag göra den nu innan han är större för då är det två som saknar, nu är det bara jag
 
Sista söndagen innan jag åkte
 
Pappa hade varit i Miami och naturligtvis skulle han ha rätt klädsel.
Dessa innerliga mjuka ögon
Flugan på sne, tröttsamt att vara på bröllop
Min egen Jeddah 
 
Vi har haft mycket kontakt under dessa 7 månader och 10 dagar, flera gånger i veckan har vi facetimeat och jag har sett hans framsteg.
 
Precis nu fick jag vara med på hans kalas, den lille prinsen hade kavaj dagen till ära. Jag nästan dog sötdöden
 
 
Kunde aldrig någonsin föreställa mig hur ljuvligt det var att bli farmor till den här lilla killen.
Han kom och förändrade hela mig.
Längtar hem nu, skulle kunna åka hem i dag, men min Bella kommer 27/4 till New York och vi ska ha tre helt fantastiska veckor tillsammans. Så jag får hålla mig till tåls.
 
Trevlig kväll gott folk, jag ska ge mig ut och njuta av värmen 37 grader ska det bli i dag