Tittilina

I blåbärsskogen....
Ringde upp Annika i morse för att prata av mig lite, hon har en viss förmåga att förstå mig, vi är i samma situation i livet och strävar åt samma håll.
Det blev en hel del minuter i telefonen och innan vi skulle lägga på så undrade hon om jag ville följa med ut och se om vi hittade blåbär. KLART SOM KORVSPAD!!!!
 
Vi fixade lite fika och möttes på IKEAS parkering i Kållered, hon plockade upp mig och så drog vi till Onsala....
Men antingen är Onsalaborna väldigt glada i blåbär eller så finns det inga blåbär att tala om där, ris fanns det gott om men bär saknades. Små mini grodor fanns det också gott om.
 
Så här såg det ut i min burk efter 1 timme
Tröstlöst kan man tycka, men så trevligt att gå där i skogen och prata om livet och drömmar vi har.
 
Vi hittade lite till men mycket blev det inte, så här mycket fick jag
Kanske 200 gram, men det blir två goda frukostar, alltid något och att ströva runt i skogen är riktigt trevligt med rätt sällskap.
 
I morse när jag läste min andaktsbok vid frukosten så fick jag till mig det här som talade till mig
Med tanke på mitt mående den sista tiden, visst jag vet att jag har Gud inne i mig, över mig, under mig, bakom mig och framför mig och det ger en underbar trygghetskänsla och han borde (kan man tycka) vara nog för min ensamhet, men det är inte alltid så lätt även om man skulle önska att det var det.
Det här fick mig i alla fall att tänka till och reflektera över att Gud faktiskt är en läkande kraft som gråter med mig och han är samtidigt det helande livsbejakande skrattet i mig.
 
Min underbara Vivi 19 år sa till mig i går att Jesus har också lidit och han har känt sig ensam och övergiven så han vet var du går igenom, denna underbara tös som fyller mitt hjärta med kärlek är så klok.
En bild tagen på oss i vintras, är hon inte vacker? hon strålar som en morgonstjärna, Jesus innifrån och ut.
 
Det tog inte så lång tid att rensa mina blåbär så nu får det bli en god bok i soffan, läser analfabeten som kunde räkna just nu och den är så rolig så man ville inte vara ifrån den för länge.
 
Trevlig måndagskväll gott folk
Översättningen till andra språk är gjort av google och inte bra men hoppas ni kan förstå innebörden
 
Ljudet av ett stilla sommarregn berör mig
Har legat kvar i sängen en stund och lyssnat på ett sakta sommarregn, att höra det mitt i all kaos inombords är nåd, det ger ett inre lugn som jag så väl behöver just nu. 
Det är som att Gud själv viskar till mig.
 
Ensamheten jag just nu upplever är tuff, de säger till mig "du som har så mycket vänner och hittar på så mycket" 
Ja, jag har mycket fina vänner och ja, jag hittar på mycket, kan det vara så att jag måste hitta på allt det där för att slippa stanna upp och uppleva min verklighet?
Ensamheten och jag trivs inte ihop, i alla fall inte när jag inte söker den själv, och det gör jag sällan.
 
I går gick jag in i Bellas rum och satt mig på hennes säng när jag åt frukost och det kom över mig mer än innan "det är så här det är nu Titti, get used to it"
Kan jag vänja mig? 
Inga ljud mer än mina egna, eller grannen som bökar, ingen att prata med eller munhuggas med, ingen att skratta eller gråta med, ingen att röra vid eller beröras av. 
Går det att vänja sig, ska man behöva göra det? Tydligen.....
 
Översättningen till andra språk är gjort av google och inte bra men hoppas ni kan förstå innebörden
 
 
 
 
En dag vid havet med goda kollegor.
En av mina trevliga kollegor hyr varje år samma stuga mellan Stenungsund och Ljungskile så i går åkte jag och Ingrid dit för att hälsa på.
Man blev alldeles tagen av stunden och det vackra, utsikten var makalös.
Vi fick några goda timmar tillsammans med Anita och hennes paradis.
 
Detta är utsikten från hennes veranda, på andra sidan ligger Tjörn eller var det Orust?... jag och svensk geografi
Ett gammalt träd vid vårt promenadstråk
Verandatrappen
 
Detta vackra land får mig att tappa andan gång efter gång
Översättningen till andra språk är gjort av google och inte bra men hoppas ni kan förstå innebörden