Tittilina

Allt gott har ett slut
Ja, inte bara det goda, tack o lov.
Men just nu handlar det om mycket gott.
 
I morgon är det min sista dag som jag vaknar upp 5:30 för att ta min powerwalk längst stranden.
Sista dagen som jag stannar till vid det enorma trädet och lyssnar på en fantastisk fågelkör av flera hundra fåglar (låter det som i alla fall)
Sista gången jag intar min frukost och alla andra måltider på däcket med blick över havet. Varje dag har vi intagit tre måltider på detta däck ca 150 pers och bara en gång av alla dessa gånger så har vi fått ta med oss maten till rummet på grund av regn. (null)
Sista gången i dag som jag tog en promenad 6:30 upp till stora Campus för frukost och senare lovsång med flera hundra andra.
 
Snart är det sista gången jag får träffa alla dessa ljuvliga människor som har funnits i mitt liv i snart en månad.
Vilken sorg, men också vilken glädje att ha fått förmånen att träffa dem och dela livet med dem.
Alla skratt, alla tårar, alla kramar.
 
Jag är så tacksam att det blev av och det är tack vare er Christina och Bernt Stenlund, även om det inte blev samma ställe som ni var på så blev det så, så bra.
 
Hawaii du stannar i mitt hjärta för alltid och snart tror jag att jag är tillbaka.
 
I söndags var vi ute på en utflykt  över norra öhalvan vi var 11 st som fyllde en van och var borta hela dagen.
Här är lite bilder
Dagen var ganska så mulen men värmen var så go(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
Dessa träd är så häftiga, jag kallade dem för kamouflageträd, min kusin i Argentina berättade för mig att det är en regnbågseukalyptus eller eukalyptus deglupta som den heter på latin.
(null)
 
(null)
 
(null)
Här hittade jag lianer
(null)
Denna monster monstera
(null)
 
(null)
Största bamboo jag sett
(null)
 
(null)
 
(null)
Detta är enorma ormbunkar på väg att utvecklas
(null)
 
(null)
Visst är dom väl fantastiska?
(null)
Så här stora blir dom inte hemma hos mig
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
Jag njöt av varje sekund, vilket jag verkligen gjort här på Hawaii.
(null)
Ha en underbar dag vänner, för mig blir det snart sängen.
Kona Hawaiis framsida och baksida
 
Allt har en framsida.......
Denna Ö är fantastisk på många sätt, underbar natur, fantastisk kultur, trevliga människor.
Jag njuter varje morgon när jag får vakna upp till en ny dag och känna den härliga brisen mot min hud, när jag tar min morgonpromenad längs havet. 22-24 grader redan kl 6:00
Det är fortfarande mörkt, gatlyktorna lyser upp vågorna som brusande vita kommer emot mig med en våldsam fart. Ibland stänker de på mig och jag kan känna den salta smaken på mina läppar.
 
Havslivet är amazing, fiskar i all dess färger, sjöstjärnor, jag kan simma sida vid sida med sköldpaddor.
Allt som oftast när jag sitter och intar någon måltid så leker delfinerna bara några meter ifrån oss och valarna några ytterligare meter längre ut men så pass nära så man hör deras plask när de slår i med sin stora fena på havsytan.
Vilken förmån att få uppleva allt detta.
 
Under min 5 km långa powerwalk från 6:00 till 6:45 möter jag en massa folk som antingen joggar eller precis som jag tar en powerwalk och 9 av 10 hälsar vänligt ”Good morning” när jag sen möter dem igen på tillbakavägen så önskar vi varandra ”a good day” Så fantastiskt trevligt och vad gott man mår efter den powerwalken.
Amerikanen och särskilt Hawaiianen är mycket trevliga och artiga.
 
Men, så finns det ju då ett stort MEN som med det mesta.
Mitt i denna idyll så upptäcker jag ett samhälle som inte fungerar (enligt mina svenska ögon) 
Det finns otroligt mycket uteliggare, tack o lov så är det varmt och gott men allt som oftast så blåser det upp till storm.
Hawaii är en av USAs fattigaste delstater, otroligt mycket barn som lever i fattigdom.
 
Samtidigt som jag aldrig känner mig otrygg så har jag flera gånger sett hur pengar byter plats med bruna eller vita små paket på ett diskret sätt.
Det känns som att Hawaii eller jag kanske bara ska tala för The Big Iland (för det är bara det jag känner till) är Öarna som USA glömt bort.
Det sägs till och med att guvernören i Kalifornien har chartrat plan med hemlösa till Hawaii för att bli av med dem, enligt honom för att det inte ska frysa.....
Så allt det vackra och fantastiska som turisten ser har en ful, ful baksida som ingen vill kännas vid.
Men man kan inte säga annat än att det är underbart här 
 
Livet är allt bra gott
 
Nu har det gått en vecka igen och jag har inte fått iväg något, Wi-fi är inte så bra här så jag blir lite frustrerad.
I dag gick jag ner och satt mig nära kontoret och här är det lite bättre.
 
Den här veckan har varit lite annorlunda, vi har haft "lite dåligt väder" mycket blåst, höga vågor och en del regn.
Det regnar aldrig mer än högst någon timme åt gången och värmen är ju lika go så jag klagar inte.
 
Den här bilden tog jag från min morgonpromenad dagen efter stormen
 
Surfarna var lyckliga, vågorna var riktigt härliga på surfstränderna
 
Livet lunkar på här och nu har jag bara 1,5 veckor kvar innan jag ska lämna YWAM och det känns, jag har mått så otroligt bra här, fått vänner för livet och det känns som jag levt på helig mark, mitt andliga jag har fått så mycket av det goda.
Allt har ett slut även detta goda och snart fortsätter mitt äventyr.
 
Det är lätt att snika till sig trevliga upplevelser här och det har vi varit duktiga på.
I går lördag var vi iväg igen till ett lyxigt hotell där vi bara njöt av av vad det hade att erbjuda utan att betala en cent.
 
 
Det var mulet nästan hela dan så jag brydde mig inte om att ta solskydd på och det fick jag ångra....
Vi fick se valar på nära håll hoppa och leka, men jag fick aldrig någon bra bild tyvärr, även om man ser det nära med ögat när man tar en bild så är det en prick långt borta och det gäller att vara snabb när det hoppar, det går fort.
 
I fredags snikade vi till oss en hula-hula föreställning från solstolarna på ett hotell, vi såg betydligt bättre än många som betalat över 100$, där satt vi med ett glas vin i handen och bara njöt.
 
Som sagt om drygt en vecka är detta över, men jag lämnar inte Hawaii förrän 10/3, det blir 7 dagar här på Kona med min vän Ewa som kommer från Norge och sen blir det tre dagar i Honolulu så än är det inte slut på länge.
 
I går sprang vi på två tjejer från vårt campus och de frågade om vi ville dela en speciell efterrätt de har här som heter mudpie, den är så fruktansvärt stor så fyra kan helt klart dela den och man blir mer än nöjd.
Det är en glasstårta gjort på Hawaiianskt vis med kaffesmak, så fantastiskt god.
Vi bad om en och fyra gafflar, servitrisen skrattade åt oss.....
Den kanske inte ser så stor ut på bild men den är enorm, fatet är ett stort matfat ingen assiett.
Gudomligt gott
 
Jag får väll önska er en härlig dag gott folk, för mig är klockan bara 17 på söndagskvällen än och i morgon är det presidentens dag så vi är lediga ;-) vi får se vad vi hittar på.
Kram på er