30 augusti 2019

Resan

Dagbok Resor

Åh vad tiden går fort.
Fick upp ett minne på Fb i dag om att jag i dag för 2 år sedan var klar med min lägenhet och satt i min dotters kök och bara väntade på att mitt livs äventyr skulle börja.
 
Två år låter så otroligt långt fram när man blickar framåt men så sjukt kort när man tittar bakom sig.
 
Tänk att jag gjorde det.....
Jag kan fortfarande få nypa mig för att fatta att det verkligen blev av.
Drömmen jag burit på i flera år, som jag trodde skulle kunna bli av när jag blivit pensionär den blev verklighet 10 år tidigare.
 
Jag behövde en förändring i mitt liv, något som kunde ändra på min tillvaro till det positiva efter många, många år av att kämpa med ångest, depression, och värk i kroppen.
En dag kom det bara över mig, Titti ge dig ut och res, gör det som du älskar mest här i livet och besök platser där du varit lycklig, träffa människor som älskar dig och gör dig gott.
 
Det tog inte många minuter innan jag satt där och räknade på hur mycket jag skulle kunna spara till ett datum inte så långt bort och hur jag skulle kunna göra för att klara vara borta så länge som ett år.
 
Jag satt mig ner och gjorde fiktiva resor med hjälp av Momondo.se för att se vad det kunde tänkas kosta i bara resor.
Det var november 2016 och tanken var att jag skulle göra det hösten 2017 alltså hade jag ca 10 månader på mig att spara.
Jag lyckades spara ca 35000, man ska då veta att jag var sjukskriven på 50% men jag hade lite Airbnb gäster då och då som var ett gott tillskott.
Jag kontaktade ett företag som hyr ut lägenheter Samtrygg, kan varmt rekommenderas.
De skötte allt, jag behövde bara vara hemma vid visning, de satt priset, ett pris som fick mig att sätta i halsen, trodde aldrig jag skulle kunna få så mycket för den del av min lägenhet som jag bor i som är en trea, sen har jag en liten etta också.
Det pris som Samtryg sa skulle räcka till att betala alla kostnader här hemma och bli över så jag inte behövde vara särskilt snål på min resa.
 
Efter mitt samtal med Samtrygg tog jag beslutet, nu händer det.
Däremot bestämde jag mig för att bara vara borta i 9 månader efter råd av en kär vän, "kom inte hem till mörka hösten då blir du deprimerad igen, kom hem till sommaren och njut av den".
Så fick det bli.
 
Under 10 månader levde jag ut mina drömmar genom planering och mer planering, kontaktade vänner och en volontärorganisation på Hawaii där jag ville tillbringa åtminstone 1 månad.
 
31 augusti 2017 vinkade jag hej då till barn och barnbarn och satt mig i brorsans bil för färd ner till Malmö.
 
1 september satt jag mig tillsammans med min bror på ett plan ner till Argentina, han följde med mig på första etappen.
 
2 september stod vi på Argentinsk mark igen efter 45 år
Vilken känsla
Två kusiner kom och mötte oss i Buenos Aires och tillsammans med dem gjorde vi Buenos Aires under 4 dagar. Vi hade så sjukt roligt, vi sågs igen efter 25 år.
Efter 4 veckor i Argentina fortsatte min resa, men nu ensam.
 
Dessa platser besökte jag Colombia, Perú, Ecuador, Miami, Orlando, Washington DC, Maryland, Virginia, Massanutten, Harrisonburg, Honolulu, Kona, Pahoa, Hilo, San Fransisco, Las Vegas, Grand Canyon, Tucson, Bisbee,Tombstone, Sedona, San Diego, Dana Point, Santa Monica, LA, Kent Island, Alexandria, Occoquan, North Beach, New Jersey och sist men inte minst New York där dottern kom och hämtade hem mig.
Bogotá
Machu Pichu
Lima Perú
Quito
Otavalo
Baños
Miami
Orlando
Massanutten
Kona
Vulkanen på The Big Island som senare hade ett stort lavautbrott men inte så länge jag var där
Honolulu
San Fransisco
Las Vegas
Grand Canyon
Tucson
Tombstone
Sedona
San Diego
Washington DC mitt i körsbärsblommningen
New York
 
Den här resan fick mig att inse att inget är omöjligt och att du lever bara en gång och då gäller det att göra det bästa av den livsresan.
 
Denna resa var livsförvandlande, inget är sig likt efter det, jag är harmonisk, glad, positiv, retar inte upp mig i onödan, tålmodig, min ångest är näst intill borta, depression hoppas jag aldrig visar sig igen.
Jag värderar de vänner jag har och lägger ingen energi på dem som inte är värda det.
Livet är gött helt enkelt men man blir otroligt rastlös. Vill ut igen.
 
Du som går och drömmer om något du vill göra, vänta inte, ta tag i det och ge dig ut.
Vad kan hända? Kanske att du förändrar ditt liv och att det ger dig så mycket som du inte ens kunde ana.
Låt vingarna bära dig
Det är du värd
Kram från mig
 
 
ps. Jag bär på en ny dröm men där krävs det lite mer pengar så vi får se om jag slänger mig in i den eller bara lever i drömmen 😉