Tittilina

Jag blev kvar

 

Kände helt enkelt inte för snö och kalla vindar, så jag bestämde mig för att bli kvar här i Arizona ett par veckor till.

 

Min vän som har lavendelfarm är förtvivlad, när hon kom hem från Hawaii så var det snöstorm och delar av taket hade blåst av på hennes hus och flera hus som de administrerar till studenter i Baltimore.

Så hon har att göra, och inga tvålar blir det....

Vid den här tiden brukar det vara svensk sommarvärme i Washington.

 

Jag tog beslutet i måndags, hellre är jag kvar här i vackra Arizona i 25-27 grader (under dagen) än sitter och huttrar ute på landet i Maryland.

 
 
Så 12/4 flyger jag nu, hoppas att vädret vänder ordentligt fram tills dess.

Washington är ju så vackert på våren med alla sina körsbärsträd.

Det jag sörjer är väl att jag missar chansen att jobba med min kompis i hennes hudvårdsproduktion men finns det ingen lavendel så finns det ingen.

 

Jag har ju chansen att återvända nu då ;-)

 

Så i dag satt jag och njöt i solen, inte ett moln på himlen på hela dagen.

 

Sen blev jag klar med min deklaration och det känns skönt, hade lite tillägg eftersom jag har hyrt ut min lägenhet för mer i år än vad schablonavdraget är.

Skönt att ha det klart, trots det blir det lite pengar tillbaka innan midsommar, passar bra när jag kommer hem med fickorna tomma men själen full av upplevelser och intryck.

 

Trevlig skärtorsdag kära ni, låter inte som att man firar påsk så mycket här, inte ens lediga på långfredagen så jag blir nog utan det i år. 

 

 

En söndag i Tucson Arizona

Sitter i den Arizoniska solen och njuter mitt i ett Outlet shoppingcenter.

 

Min vän sitter inne i ett kallt Starbucks och jobbar med en kollega (de förbereder en konferens i veckan) och jag passade på att strosa runt i affärerna.

Något blev det handlat men mest var det fönstershoppande.

 

På onsdag lämnar jag varma härliga Arizona för vinter i Maryland.

Förra veckan snöade det så skolor fick stängas.

Kan inte påstå att jag känner för det, hoppas att våren kommer snart, den brukar ju vara tidigare än i Sverige.

 

Arizona har varit en fantastisk upplevelse, med sin öken och karga landskap.

 

Fantastiska röda berg som är en förlängning av Grand Canyon.

 

I fredags åkte Cora, Sabrina och jag till Sedona och upp i bergen. Så fantastiskt vackert.

Vi fick två underbara dagar.

 
 
Jag älskar att husens färger verkligen smälter in i naturen
 
Den här kyrkan är mäktig, inklämd i bergen, tyvärr var den stängd i går när vi kom ditt och öppnar inte förrän på tisdag så jag fick nöja mig med Coras beskrivning av hur fantastiskt vacker den var inifrån.
 
Livet här är så annorlunda, just nu håller mina vänner på och försöker byta ut stockar som de har som pelare till sin uteplats, termiterna har tagit de andra.

Cora berättade att för något år sedan som kom sonen ut från sitt rum och var mäkta irriterad på den som förstört hans affisch som hängde på väggen.

När det gick in för att kolla vad det var så visade det sig att termiterna hade kommit igenom betongväggen och smaskat gott på pappret på affischen.

 

Det fick flytta ut en vecka och hela huset stängdes in i ett stort tält som ströp syret så att allt levande dog, även växter.

Den behandlingen var inte billig kan nämnas.

 

I dag är det 55 dagar kvar och det börjar kännas som att jag är färdig med det här.

Börjar längta efter barn och barnbarn, syskon med familjer, mamma och alla goa vänner betydligt mer än innan.

Jag blev alldeles varm när vi åkte förbi IKEA i Phoenix i går, eller löjligt glad när jag ser svenska produkter..... så det är nog hemlängtan som ger sig till känna.

Jag har några vänner kvar som väntar på att jag ska besöka dem och min Bella kommer till mig om en månad.

Men annars är jag ganska så klar.

Jag har ju inte varit i New York än och det ska jag göra med Bella.

Det är 28 år sedan sist så det är på tiden.

 

Jag är lika tacksam i dag som för 7 månader sedan när jag startade min resa, kanske lite till, till och med eftersom jag nu varit med om så mycket.

Jag har inte haft en jobbig dag på alla dessa 196 dagars resande. 

 

Jag är stolt över mig själv som trodde på att det var möjligt och slängde mig ut i äventyret själv istället för att bara drömma om det.

Jag vet att jag är stark och inte rädd längre. Jag tror på mig själv och vet att har jag gjort det här så finns det inga begränsningar för mig.

 

"You are the one

That possesses the

keys to your being.

You carry the

passport to your

own happiness."

 

Jag har haft så många fantastiska möten under resans gång som lämnat kärleksavtryck i själen.

Det här blir mitt motto i framtiden för att ge tillbaka lite av all kärlek jag fått under dessa månader.

 

"Spread love 

everywhere 

you go.

Let no one ever 

come to you 

without leaving 

happier."

 

 

 

 

 

 

 

 

Arizona

 

Jag har sedan 28/12 avklarat 7 delstater och just nu befinner jag mig i Tucson Arizona. Detta land är så enormt och har så många olika miljöer.

Där jag befinner mig just nu är det ökenlandskap var jag än vänder mig.

Så speciellt, kaktusar som är enorma flera meter höga, har de fått armar är de över 70 år gamla, de växer så sakta och beroende på hur mycket vatten de fått under åren så växer det ut armar men det kan ta ända upp till 100 år. De som har många armar är flera hundra år gamla och inne i dem är det som ett poröst träd som är i stavar.

 
Här har de byggt ett solskydd av träet
 
 Arizonas öken är en relativt grön öken med en hel del växter som man aldrig sett förr.
Jojoba
 

En del blommar, men kaktus i all dess form är det man ser mest.

 

Djurlivet är också rikt, pumor, någon typ av Lo, ett svindjur, präriehundar, vargar, björnar, rådjur, colibri, tupgökar, ödlor, grodor, skorpioner och en massa olika ormar, både giftiga och inte.

 
 

Min vän som jag hälsar på är professor i biologi så hon är den bästa guiden, hon kan allt, det är en dröm att gå ut i öknen med henne och höra henne berätta.

Hon fångar varje år ca 5-10 skallerormar på sin tomt och skorpioner ska vi inte prata om.

Hon har lovat att de inte kommer fram ur sina gömmor än utan lite längre fram när värmen kommer. Ja, ja det är ju bara 27-30 grader nu det är ju inte varmt......

Jag dör om jag ser en skallerorm, eller skorpion, eller puma..... vad de än må vara

I söndags när vi åt frukost så rusade det ett gäng vildsvin genom trädgården.

I dag när vi kom hem efter 19 så strykte en Rödlo i buskarna, den var inte liten.

Kan inte påstå att jag sitter avslappnad i solstolen och lapar sol när tillfälle ges.

 

Men visst är det spännande att vara här, lite väl ibland.

Husen här går i samma färger som naturen, rödbruna eller ljusgula som jorden och bergen eller svagt olivgröna som buskar och kaktusar.

 

I söndags var vi i en vilda Western stad, som är bevarad och folk går omkring precis som de gjorde då.

  
 
 

Visst har det blivit en turistattraktion och de rider på det och överdriver cowboykänslan men det finns dem som verkligen är cowboys och det ser man.

Fler bilder som jag tagit här sedan jag kom

 
 
Trevlig onsdag gott folk, för mig är det fortfarande tisdag men nu blir det sängen.