Tittilina

Livet går ju vidare.....
Lillebror har med sin familj flyttat till ett fantastiskt fint hus i helgen och naturligtvis skulle vi andra vara med och hjälpa till, det var ju bestämt sen långt tillbaka.
 
Peter (min andra bror) och jag frågade mamma om inte hon ville följa med, vi berättade för henne att vi kunde ta husbilen så ville hon gå undan så fanns den möjligheten.
Hon ville verkligen följa med, jag tror hon känner sig stark i att vara omringad av oss och vi känner oss starka i att ha henne nära oss.
                                                                                                                          Här sitter hon med sin Ipad i husbilen 
Hon har kommit att betyda så mycket mer på något konstigt sätt. 
Inte för att hon inte var betydelsefull förut men då hade hon pappa så man kände att varken hon eller vi behövde varandra på samma sätt.
Det känns som att vi lever i vår lilla bubbla där bara vi får plats, vi som saknar pappa så oändligt.
                 Här sitter hon i sitt barnbarns rum och håller henne sällskap medan hon flyttpackar
Ja, Forsbergarna i Malmö har fått ett fantastiskt fint hus, betydligt mindre än den stora lägenhet de flyttade ifrån men så mycket själ i detta fina hus. Vi var många som slet med flytten, ca 20 st.
Över 100 år är detta hus. snacka om att det har en själ
 
Jag och mamma stod för maten så det blev potatis och purjolökssoppa för ca 20 personer, Abbe 9 år tyckte det var den godaste soppa han ätit, så vi fick bra betyg.
Det var roligt att få dela detta med Forsbergarna i Malmö och samtidigt få göra något annat.
 
Nästa vecka är det begravning och det är nog inget som varken jag eller min familj längtar efter, det blir så definitivt då men det måste göras.
Det är väl egentligen då själva sorgearbetet börjar på riktigt.
 
I morgon ska jag börja jobba igen efter mer än en månads ledighet, jag var ju på semester i Spanien när pappa fick sluta sina dagar, min sena sommarsemester blev abrupt avbryten så även för min Bella som precis hade kommit fram till Ecuador där hon skulle vara fram till 10 december.
Nu delar hon och jag rum eftersom jag hade hyrt ut hennes rum över hösten till två italienska tjejer som läser en master på Chalmers.
Det är en prövning i sig att dela rum med henne, men det ska väl gå det också :-)
 
Dina tofflor står tomma....
Du kommer aldrig mer att komma och möta mig i dom, aldrig mer tre gosiga pussar på kinden, aldrig mer dina innerliga kramar där man kände sig så speciell och älskad.
Du är på en bättre plats, men jag kan tycka att Gud hade lite bråttom.
Du hade så mycket mer att uträtta.
Ditt stora hjärta för så många har vi fått bekräftat dessa dagar, vi har inte gjort annat än svarat i telefon och läst mail samt inlägg på FB. Ja, pappa du var innerligt älskad.
 
Du har berört så många människor med din innerlighet, med ditt genuina intresse för alla sorters människor, med din kärlek över alla gränser.
Jag vet inte hur många som skrivit att du var deras pappa, papito och far när de som mest behövde det, att du lämnat avtryck i deras liv som följt dem upp i vuxen ålder och även påverkat nästa generation.
Du hade ett hjärta av renaste guld
 
Din vackra röst har också tystnat, vi får aldrig mer höra dig sjunga, spela gitarr eller trumpet.
Ibland undrar jag hur jag ska kunna gå vidare, men vet du vad? det som bär mig är att jag vet att jag får träffa dig igen, du går före och snart är vi också där.
 
Din innerliga Gudsrelation är jag också så stolt över, du och Han hade ett bra samarbete, du var Hans utsträckta hand här på jorden.
Du är mitt stora föredöme.
Du missade aldrig ett tillfälle att berätta om Honom men inte på ett påträngande sätt, man förstod att du levde och andades Gud.
 
Du levde efter 1Tessalonikebrevet 5:16-18
Var alltid glada, be oavbrutet och tacka Gud
under alla livets förhållanden.
Detta är Guds vilja med er
i Kristus Jesus.
 
 
David din bror sa att du dog med stövlarna på och han har så rätt. Du var på väg till Malmö för att hålla föredrag om kristen tro i Alvas ditt barnbarns gymnasium. Hon hade bett dig och då var det självklart att du skulle göra det.
 
Tomheten är enorm och den kommer nog aldrig riktigt att fyllas, men ditt ljusa minne fyller oss med glädje och tacksamhet.
Vila i frid tills vi ses igen
Älskar dig med hela hjärtat och lite till.....
 
 
 
 
 
 
 
Söndagen bjöd på fest i vår lilla stad.
Det var någon Madonna som skulle hyllas, hon kom i glömska bland flamencoklädda folk, öl, vin, mat, dans och musik.
Men härligt var det att gå nere på stranden och insupa atmosfären.








Jag och Ewa tog oss en sangria på playan efter allt firande och tittande
Livet uppe på berget fortsätter, i dag har vi 32 grader, har mest legat på en madrass i poolen....
Gött ä de