Tittilina

En sån där vanlig dag
När jag öppnade mina blå i dag så kunde jag ana en klarblå himmel.
Fantastisk dag, nästan vår, lite för kallt för att ropa Hej men snart så.
 
Hade tänkt ta en långpromenad i detta vackra, men så blev det inte, annat kom emellan.
 
I morgon kommer Victoria från Malmö och ska dela lägenhet med mig i 2,5 månader. Hon behövde ett boende när hon ska praktisera i Göteborg och jag kan tänka mig att få in lite extra för att fylla på min reskassa så det blev en win-win situation.
Jag känner inte Victoria men hennes mamma är vän med en vän till mig och när jag pratade med henne så kändes det bra. Jag är ju inte så rädd för nya människor, snarare tycker jag bara att det är en trevlig upplevelse.
 
Så det blev lite fixande med hennes rum och sen ringde Bella och ville bjuda på mat, mat som det visade sig senare att jag fick laga själv.... men gott var det.
Ris, tonfisk, gurka, avocado, ärtskott och soyamajonäs
 
Nu sitter jag i soffan och har fortsatt planera min resa.
Det har blivit lite förändringar och antagligen blir det fler innan jag är klar.
Det ser ut som att jag hoppar Chile men det är klart att min vän Magnolia som bor i Colombia kommer och möter upp i Peru och vi tar oss tillsammans till Cuzco och Machu Pichu. Det ser jag framemot, Magnolia är en kär vän sedan nästan 40 år tillbaka, vi har upplevt så otroligt mycket roligt tillsammans.
 
En gång i tiden hade vi stora planer tillsammans, vi var i 25 årsåldern och var sugna på att göra något nytt i livet, ungefär som jag gör nu i höst.
Vi fick för oss att vi skulle öppna glassbar på Barbados....
Glassmaskin storlek STÖRRE (storlek större kylskåp) inhandlades nere i Malmö kördes hem till mina föräldrars garage, vi åkte iväg till Barbados för att skaffa tillstånd, lokal, mm.
Riktigt så enkelt var det inte.... vi fick prata med lite myndigheter men den byråkratiska kvarnen var ganska så seg på Barbados så vi åkte hem efter 2 veckor, jag till Sverige och Magnolia till New York där hon bodde då och vi väntade på besked.
 
Beskedet tog tid, för lång tid för mig så jag hittade på något annat, det blev ett år på Universitet i Ecuador och under de året blev jag tillsammans med mina barns far ungefär samtidigt som tillståndet kom.
Då var tillståndet inte intressant längre så den STORA glassmaskinen blev stående i garaget hemma hos mor och far.
 
Glassmaskinen fick resa mer än många har fått, efter garaget i lilla Timmele hamnade den i ett garage i Los Angeles, där Magnolia tänkte att den kunde göra nytta tillsammans med henne.... men på mitt bröllop hittade hon sin framtida man och glassmaskinen blev glömd igen.
Magnolia och Anders flyttade till Colombia så småningom och glassmaskinen fick ut och åka igen och vad jag har hört så har den inte fått resa mer efter det, den blev kvar i Bogotá.
 
Så nu ska det bli fantastiskt att få göra ännu en resa tillsammans med henne, det var några år sedan sist.
Här skypar vi.
God natt gott folk
7 veckor kvar
Snart är den där lilla människan här som man gått och väntat på i flera månader, nu går det undan, magen växer så det knakar. Hon är så fin min vackra kärdotter.
 
Jag är så kluven när det gäller resan, samtidigt som jag längtar så jag kan dö att dessa 7 månader ska skynda skynda så har jag ju ingen aning om hur det kommer att vara att inte få se den lilla kotten på 9 månader, jag kanske längtar ihjäl mig och bara vill hem.... Tur att Facetime finns.
 
Sonen nämnde i lördags att ett barn knyter ann till ca 5 personer och det sker de första 5 månaderna... Tackolov att jag är här de första 5 månaderna.
Jag kan ju bara föreställa mig hur ljuvligt det är med en liten människa som är barn till mitt älskade barn, jag har ju en förmåga att knyta ann till andra barn som jag tar till mitt hjärta och älskar av hela mig hur är det då inte med mitt eget barnbarn.
 
Förhoppningsvis så har vi många härliga år att dela jag och den där lilla kotten.
Jag har i alla fall blivit klar med ett projekt som skulle vara klart innan ankomst.
Om jag får säga det själv så är den fruktansvärt söt, men allt i den där storleken är sött.
Sen har jag projekt nr2 som är halvvägs, ett lapptäcke
På 80 och i början på 90-talet så blev det många lapptäcken, jag blev inspirerad av min vän Kina som gjorde underbart vackra lapptäcken, jag köpte ett av henne till min säng och sen insåg jag att jag kan nog med, men jag gav mig aldrig på de stora täckena, barntäcken räckte för mig.
Nu var det dags på nytt och det var ju hur roligt som helst, hade glömt.
 
Känner att livet är ganska så gott just nu, i går hade vi en fantastisk dag i kyrkan då Ray Bevan från UK var på besök, han har ett sånt enkelt budskap men så talande. Det berörde mig in i hjärteroten.
Där har vi något annat som jag kommer att sakna ordentligt, kyrkan och alla som är en del av den och där kan jag ju inte facetimea :-(
Det blir bra, underbart att ha något att längta efter.
 
Önskar er alla en välsignad vecka 
Kram från mig
 
 
 
 
 
Nu är det på riktigt...
...lite scary, men vadå??? det är ju inget jag inte gjort förut, bara att det var några år sedan, ett äktenskap, två barn och ett barnbarn senare.
Nu gäller det Titti
Visst fladdrar det till lite i magen och benen blir lite spagettiaktiga när det ligger ett sånt här mejl i inkorgen, men å andra sidan så nu känns det att det är på riktigt.
Det är en fantastisk känsla, jag ska få göra detta, min dröm sen länge blir verklighet.
 
Jag ska vara ute på resande fot i 9 månader, det kan säkert bli jobbigt stundvis att inte ha min egen space men att få träffa alla fina människor som betytt och betyder så mycket i mitt liv och som jag i dag inte kan dela vardagen med kommer att överväga allt. Att få se fantastisk natur och vackra ställen kommer att föra mig närmre min skapare.
Ja, jag är lycklig, går omkring och nästan känner mig lite småkär, inte i en person men i min framtid och det jag kommer att få uppleva.
 
God natt gott folk