Tittilina

Kära gamla vänner är lycka
I dag har jag suttit klistrad vid min dator mest hela dagen, ville bli klar med så mycket som möjligt av mina studier för den här perioden som ska var klart den här veckan.
Men jag visste att jag skulle träffa Coty i kväll över en kopp...
 
Jag fick ett medelande ifrån henne på Whatsapp vid 17 tiden där hon säger att trafiken är tuff men att hon hör av sig när hon börjar närma sig.
Vid 18 tiden får jag ett nytt, nu är jag snart där, lite senare: utanför dig nu jag har en blå bil, blå bil? hon har ju en röd....
 
När jag kommer ut så ser jag att hon sitter på passagerarsidan och när jag kliver in i bilen så är chaffören en kär, kär vän som jag inte sett på snart 20 år, Otto och hans fru Guiselle flyttade till Costa Rica på 80-talet och jag med min familj hälsade på dem 1998, sen dess har vi inte setts.
Hade lite tankar på att hälsa på dem innan USA men nu blev det inte så och här sitter jag nu, lycklig över att ha fått träffa honom i dag och mer blir det, vi ska träffas fredag kväll till lördag på en stor lägergård där jag spenderade många läger som barn och ung, en stor fin gård som hans pappa byggde upp på 70-talet. Vilken nostalgitripp.
 
Många härliga timmar blev det i kväll tillsammans med Otto, Pepe (Cotys bror) och Coty
 
Vi börjar på fredag med termiskabad från vulkanerna i en stad som heter Papallacta på 3300 m över havsytan och sen åker vi till La Merced där "Campamento Nueva Vida" (Camp Nytt Liv) ligger och där övernattar vi och tillbringar lördagen där.
 
Sitter här och funderar på om jag inte ska kika på biljett till Costa Rica när jag är i Miami, är det inte för dyrt så kan jag ju bara åka över en lång helg, så jag får träffa Guiselle och barnen också.
 
Går och lägger mig med ett leende 
 
 
Måndag kväll
Sitter här i min fina lägenhet och dricker kvällste, tittar ut över vyn på denna stad som är mig så kär.
Bilden gör den inte rättvisa, det är för mörkt för att den ska bli bra.
Magen har inte mått så bra sista tiden..... Jag tycker jag varit noga med vad jag äter men ibland är jag ju ute och äter och även om jag försöker vara noga med att inte äta saker som kan ha bakterier så kan det nog bli det ändå.
Så en kopp te får duga i kväll.
 
Helgen har varit underbar, den började i fredags kväll efter att vi var färdiga på tryckeriet så gick vi ut och käkade på ett trevligt Mexikanskt ställe, min vän Marisol och hennes två döttrar.
Här delar jag och Cami på en glass som vi fick av restaurangen
Lördagen var det bestämt att jag skulle tillbringa med mina små, Isaak 11 år och Rafael 8 år vi skulle käka och sen gå på bio, maten bjöd min bror Peter på, han vet nämligen vad de gillar och han är en favorit hos dessa pojkar.
mamma fick vara med på ett hörn
 
Sen blev det Thor på bio, inte riktigt min typ av film men en hel del humor i den ändå.
Pappa Juancarlos kom hem från djupaste djungeln på eftermiddagen så vi var och mötte honom innan filmen och så gick vi alla fem på bio.
Sen ville de att jag skulle sova över så så fick det bli, vi fick en härlig lååång frukost tillsammans innan vi åkte på mässa
Efter lunch, ceviche för min del så skjutsade de mig till mina vänner som jag skulle träffa på eftermiddagen
Tjejer som jag delade livet med när jag var ung, mycket ung......
Så roligt att återse dem och uppdatera oss.
 
Dagarna går och nu har jag varit här i en månad, knappt 6 veckor är det kvar och det går fort, det enda som gör att jag kan acceptera att det går fort är den här lilla killen som jag fick umgås med en stund i dag, honom längtar jag helt galet efter att få pussa på och ta igen all tid  jag har förlorat.
Bilden var ingen höjdare men här kommer en bättre som hans faster tog förra veckan, ljuvlig är han min lilla tomtenisse.
 
 God natt gott folk
 
En vanlig vardag i Quito
Kommer hem med taxi från "jobbet" har varit där från 9 till 18:30 i dag och hela dagen har jag bara vikt och klistrat mappar, jag är tacksam att jag kan hjälpa dem när de så väl behöver.
Tittar in till "grannen" mamma Isabel med 5 söta döttrar och innan jag ska gå så undrar hon om jag vill ha två pannkakor med mig upp, jag känner mig så priviligierad.
Kommer hem trött, orkar inte laga mat och så får jag pannkakor som jag sen skär upp lite ananas och bannan till.
 
Taxin som körde hem mig är från Appsystemet Cabify, trevliga chaufförer som tom bjuder på fika....en resa som tog 45 minuter kostade 3,5 dollar 28-30 kr sjukt billigt och på 45 minuter hinner man prata mycket.
Killen kom från Venezuela, det har slagit mig att hela Sydamerika är fullt av Venezolaner som lämnat sitt land för det går inte att leva där. Jag har träffat på dem i Argentina, Colombia, Peru och nu här i Ecuador.
 
Den här killen kom hit med sin fru för 6 månader sedan och han lämnade en fin lägenhet i ett bra bostadsområde, men det går inte att hyra ut den så i princip har han övergivit den, han hoppas naturligtvis att den är kvar när han kommer tillbaka men det vet han inte....
Han murade in allt av värde i ett rum så från lägenheten ser det ut som att det bara är en vägg för att kanske ha något av värde kvar om han återvänder.
 
Enligt honom så finns det inget värdigt liv i Venezuela längre, minsta lönen är 10 dollar i månaden och det är många som har den lönen, ett kg kött om man får tag i det kostar 3 dollar då ska man leva på 10 dollar en hel månad.....
Det finns ingen mat i affärerna, det finns inga bostäder för folk vågar inte hyra ut för regeringen har bestämt att har inte hyresgästen råd att betala hyran så ska han/hon inte behöva göra det så ingen vågar hyra ut.
Elen försvinner flera gånger per dag, gas finns knappt att få tag i, så det är massflykt från landet och den här killen kör taxi för att överleva här. Han är nöjd och glad över att Ecuador gett honom en chans, chansen består i att han fick komma in i landet, mer än så är det inte, sen får man klara sig själv....
 
Jag är tacksam att jag är svensk, att jag fått det liv jag fått.
God natt gott folk eller god morgon kanske är bättre