Tittilina

En lång, lång dag.....
..... sittandes på en stol.
I går behövde mina vänner med tryckeriet hjälp akut, de hade fått en stor beställning som skulle vara klar i går eftermiddag egentligen, ett bröllop som äger rum i dag....
 
Har man pengar här så lägger man mycket pengar på bröllop, dessa människor kommer nog lägga ca 2 miljoner kronor om inte mer på sin mellanflickas bröllop, bara maten kommer att kosta ca 50 000 dollar  närmare en halv mille i kr till 450 gäster, sen kommer det till lokal, dekoration, levande musik ca 50 000 dollar (man anlitar kända artister) kläder, och naturligtvis bröllopsarrangörer som gör mycket av jobbet kostar en del....
 
Vi har jobbat hela den här veckan med att trycka upp placeringskort, menyer, kort med bordsnummer samt lista var man ska sitta. Man gör inget sånt för hand, det ser för billigt ut.
Sen har vi gjort 450 lådor som man kan ta hem sin tårtbit i, 85 stora rosor, 55 lite mindre.
 
Vi gjorde också inbjudningarna för ca en månad sedan (man är inte ute i tid här) 320 inbjudningar som alla kördes ut med chaufför, korten hade också samma ros på utsidan av kuvertet och då gjorde vi 340 rosor.
Här paketerar Camila en del av lådorna till tårtbiten
Det här är ett jobb jag skulle kunna tänka mig, min konstnärliga ådra får ordentligt med blod i sig.
 
Tjejen som gifter sig är makeuppartist och temat går mycket på det, här har vi beställt en makronlåda som ser ut som en ögonskuggslåda med hennes logga på som vi tryckte, här kommer det att ligga makroner i all dess färger och smaker.
 
Kom hem i går vid 23 tiden helt slut och hög..... Killen som tryckt upp menyerna hade lagt ihop dem för tidigt så baksidan på 450 menyer hade blivit kladdiga av framsidan, tack o lov så var det en blank kartong som det var tryckta på så vi kunde ta bort det med tinner och en bomullstuss, men det var rejäla ångor i rummet när 450 menyer skulle fixas av 4 personer under tidspress, chauffören väntade på oss.
 
I dag slappar jag, klockan är 12:13 och än har jag inte fått kläder på mig.
I eftermiddag blir det bio med Camila och hennes mamma, vi behöver göra något helt annat efter allt slit.
Bio är billigt här 6 dollar på helger och 5 dollar på vardagar samt att har man biokort så kan två gå för en vissa vardagar.
Ha en skön lördag gott folk även om den hos de flesta av er snart är över.
Minnen som väcker glädje i mig
Ännu en helg har gått, tiden går så otroligt fort, snart har tre månader passerat av 9, i går var det 6 månader kvar tills jag står på svensk mark igen.
 
I dag har det varit en sån där dag när man bara tycker synd om sig själv för huvudet hänger inte med och näsan bara rinner och nysningarna avlöser varandra.
 
Hur som helst så hade jag en underbar helg, även om den gav mig en rejäl förkylning....
I fredags hämtade Coty mig för att tillsammans hämta upp hennes bror José (men för mig kommer han alltid heta Pepe eller Pepín som jag kallar honom) och Otto som befann sig på en lägergård några mil utanför stan.
 
Vi kom dit ca 16:30 och fick hjälpa till med lite praktiska saker innan vi tillsammans kunde åka vidare mot Papallacta och termiska baden från flera vulkaner som tillsammans kallas Chacana.
 
Vi kom ditt vid 19 tiden och temperaturen var mellan 10-12 grader men när man väl kom i vattnet så var det underbart ca 40 grader eller mer för det kändes riktigt hett. Antagligen drog jag på mig förkylningen där eftersom temperaturskillnaden var så stor, men härligt var det
Under strålen där kunde man inte stå för det var aldeles för varmt.
Vi åkte därifrån när de stängde 22:00
 
Om ditresan tog 75 minuter så tog inte hemresan det.... halvvägs så var det en procession, folk som gick från Quito till en stad som heter El Quinche ca 5 mil mitt i natten för där finns en madonna som betyder mycket för kotolikerna i Ecuador. 2,5 timmar tog det tillbaks till lägergården Nueva Vida (Nytt Liv)
Lägergården bygde Ottos pappa i slutet på 60-talet och där har jag tillbringat många lägerveckor som barn och ung, fantastiska minnen.
Just i det här huset bodde jag många gånger
Det var dop i lördags när vi var där, inga vi kände så jag tog en bild lite på avstånd.
På lördagsmorgon så hade Otto fixat frukost 
Efter det tog vi en långpromenad på markerna som har varit i Ottos familjs ägor men i dag är allt sålt
Vi fick en fantastiskt fin dag, synd att ozonlagret är så tunt här så man måste ta på sig för man bränner sig på direkten.
Efter promenad och lite vila så tog vi oss till en by kallad Tingo där vi inhandlade den typiska maten för området,
Hornado, tanten som lagar maten är 80 år och hon har funnits där sen Otto var barn, hon själv säger att hon har jobbat på samma ställe sen hon var 10, hon äger det i dag.
Det här är en läckerhet kan jag säga.
 
Jag måste berätta lite om Ottos historia.
Hans föräldrar kommer från Tjeckoslovakien, mamman är judinna och överlevde koncentrationsläger, pappan var kristen och efter kriget fann de varandra, pappan hade med sin pappa en tygaffär innan kriget och när det bröt ut så gömde han tyger i skogen för att förhoppningsvis ha när kriget var över. Så blev det, tygerna var kvar, men ingen hade pengar så det fick bli byteshandel.
När kommunismen kom så ville inte det unga paret vara med och bestämde sig för att fly landet, de hade lyckats spara ihop 10 000 dollar som på den tiden var mycket pengar, de packade ner sina tillhörigheter i en stor trälåda och bestämde sig för att fly till Ecuador, varför just Ecuador kommer jag inte ihåg men så blev det.
 
Under resan blir pappa Otto av med sina pengar, han blir bestulen....
De kommer fram utan några pengar alls men sina saker, som de börjar sälja för att få kontanter.
När de har sålt av det mesta så har han lyckats få ihop så pass så han kan köpa sig en gammal bil som han renoverar och säljer för ett betydligt dyrare pris än han köpt den och så köper han sin nästa bil som han renoverar upp och på den vägen är det tills han blir representant för Opel i Ecuador och det går mycket bra för honom.
I dag lever inte Don Otto som vi kallade honom, men hans fru lever, Doña Lilly och hon är lika vacker som när hon var ung.
Otto och hans syster Gergina föddes i Ecuador, men ingen av dem bor där i dag, Otto kommer tillbaka lite då och då och då bor han på lägergården som hans pappa skänkte till kristenheten i Ecuador för att användas för barn, ungdoms och familjeläger och även pastors utbildningar, det var just en sån utbildning som Otto var här och höll i förra veckan.
 
Den här historien har alltid berört mig, vilken kämparglöd
God natt gott folk
Kära gamla vänner är lycka
I dag har jag suttit klistrad vid min dator mest hela dagen, ville bli klar med så mycket som möjligt av mina studier för den här perioden som ska var klart den här veckan.
Men jag visste att jag skulle träffa Coty i kväll över en kopp...
 
Jag fick ett medelande ifrån henne på Whatsapp vid 17 tiden där hon säger att trafiken är tuff men att hon hör av sig när hon börjar närma sig.
Vid 18 tiden får jag ett nytt, nu är jag snart där, lite senare: utanför dig nu jag har en blå bil, blå bil? hon har ju en röd....
 
När jag kommer ut så ser jag att hon sitter på passagerarsidan och när jag kliver in i bilen så är chaffören en kär, kär vän som jag inte sett på snart 20 år, Otto och hans fru Guiselle flyttade till Costa Rica på 80-talet och jag med min familj hälsade på dem 1998, sen dess har vi inte setts.
Hade lite tankar på att hälsa på dem innan USA men nu blev det inte så och här sitter jag nu, lycklig över att ha fått träffa honom i dag och mer blir det, vi ska träffas fredag kväll till lördag på en stor lägergård där jag spenderade många läger som barn och ung, en stor fin gård som hans pappa byggde upp på 70-talet. Vilken nostalgitripp.
 
Många härliga timmar blev det i kväll tillsammans med Otto, Pepe (Cotys bror) och Coty
 
Vi börjar på fredag med termiskabad från vulkanerna i en stad som heter Papallacta på 3300 m över havsytan och sen åker vi till La Merced där "Campamento Nueva Vida" (Camp Nytt Liv) ligger och där övernattar vi och tillbringar lördagen där.
 
Sitter här och funderar på om jag inte ska kika på biljett till Costa Rica när jag är i Miami, är det inte för dyrt så kan jag ju bara åka över en lång helg, så jag får träffa Guiselle och barnen också.
 
Går och lägger mig med ett leende