Det fins en underbar sång som jag mest av allt längtar efter att få höra live, den tog tag i mitt hjärta första gången jag hörde den, jag kunde känna lite av Kristinas smärta och samtidigt förtröstan på Gud, den är helt fantastiskt vacker.
Jag känner igen mig i den, jag levde i ca 20 år i ett "fängelse" som gjorde att jag många gånger undrade om Gud fanns men samtidigt visste jag att HAN fanns där för mig och jag hade inte klarat av att överleva utan honom.
Min situation gjorde att jag inte längre var den Titti som jag en gång varit, jag kände mig vilsen och övergiven och kunde inte känna igen mig själv.
Vem skulle hjälpa mig uthärda livet här ute?
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?
Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden?
Om du inte fanns till
Ja, vad gjorde jag då?
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?
Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden?
Om du inte fanns till
Ja, vad gjorde jag då?
Men det finns hopp det är jag ett levande bevis på, i dag lever jag som jag vill och är ämnad till att leva, jag har det bra och njuter av varje sekund även om livet inte är en dans på rosor.
I dag ska jag njuta av Kristina och av mina underbara ungdomsvänner som möter upp vi ska träffas för en bit mat innan, vi blir 18 st.
Ja, jag njuter av livet och Min Gud har burit mig igenom livet det är jag så tacksam för.
Ett gott slut till er alla, Kram från mig
Du fördrev mig, Gud
Från mitt hemland slets jag bort Här är jag en flykting och en främling Och det ödet finner jag mig i Men du tog mitt barn Och du tar mig från min man Jag kan inte längre se en mening Vad är det du vill? Vad ska jag tro... Tanken är svindlande Framför mig gapar en avgrund Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej Frågan är väckt Och nu darrar min själ inför svaret Att du inte finns till Fast jag trodde på dig Vem skulle hjälpa mig uthärda livet här ute? Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få? Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden? Om du inte fanns till Ja, vad gjorde jag då? Nej, du måste finnas Du måste Jag lever mitt liv genom dig Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav Du måste finnas Du måste Hur kan du då överge mig? Jag vore ingenstans Jag vore ingenting om du inte fanns Aldrig förut har jag haft det i tal eller tanke Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så Ordet är 'om', om jag bett alla böner förgäves Om du inte finns till Vad ska jag göra då? Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta? Friden i själen, ja, vem skulle skänka mig den? Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden? Om du inte fanns till Vem tog hand om mig sen? Nej, du måste finnas Du måste Jag lever mitt liv genom dig Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav Du måste finnas Du måste Hur kan du då överge mig? Jag vore ingenstans Jag vore ingenting om du inte fanns Du måste finnas Du måste Hur kan du då överge mig? Jag vore ingenstans Jag vore ingenting om du inte fanns |
Översättningen till andra språk är gjort av google och inte bra men hoppas ni kan förstå innebörden