I dag för ett år sedan satt jag och åt frukost vid mitt lilla hus på berget och fick ett samtal som skulle stanna upp min värld.
Samtalet var från min bror och trots avståndet så kunde jag förnimma att det var inte läge att köra vår vanliga jargong.
Han fick på sin lott att ringa mig och berätta att pappa hade gått i mål, hans lopp var slut, skorna stod tomma.
Den frälsare han levt för hela sitt liv, hade kallat hem honom, han höll Jesus i handen och gick över mållinjen den torsdagen vid 8-tiden på morgonen,
För han var loppet klart, hans livsgärning avklarad och han fick möta den han levt för hela sitt liv, han dog lycklig.
För oss började ett sorgearbete som nog aldrig blir klart, men med hjärtat fullt av tacksamhet för förmånen att ha haft honom i sitt liv, kärleken och omsorgen han hade för oss var outstanding.
I dag är min önskan att leva mitt liv så som han levde sitt, ett föredöme, älska Gud och människor, fokusera på det positiva i livet, alltid med ett leende, stråla Jesus.
Det var du och jag
Älskar dig alltid min älskade pappaluffen!
Vilken gåva Titti att skriva ner tankar och känslor! Sänder en varm kram från den stad du levt en liten bit av ditt liv och som du står och sjunger med din goa pappa Gunnar i kyrkan i Rio CUarto...så sött!