I dag har jag suttit klistrad vid min dator mest hela dagen, ville bli klar med så mycket som möjligt av mina studier för den här perioden som ska var klart den här veckan.
Men jag visste att jag skulle träffa Coty i kväll över en kopp...
Jag fick ett medelande ifrån henne på Whatsapp vid 17 tiden där hon säger att trafiken är tuff men att hon hör av sig när hon börjar närma sig.
Vid 18 tiden får jag ett nytt, nu är jag snart där, lite senare: utanför dig nu jag har en blå bil, blå bil? hon har ju en röd....
När jag kommer ut så ser jag att hon sitter på passagerarsidan och när jag kliver in i bilen så är chaffören en kär, kär vän som jag inte sett på snart 20 år, Otto och hans fru Guiselle flyttade till Costa Rica på 80-talet och jag med min familj hälsade på dem 1998, sen dess har vi inte setts.
Hade lite tankar på att hälsa på dem innan USA men nu blev det inte så och här sitter jag nu, lycklig över att ha fått träffa honom i dag och mer blir det, vi ska träffas fredag kväll till lördag på en stor lägergård där jag spenderade många läger som barn och ung, en stor fin gård som hans pappa byggde upp på 70-talet. Vilken nostalgitripp.
Många härliga timmar blev det i kväll tillsammans med Otto, Pepe (Cotys bror) och Coty
Vi börjar på fredag med termiskabad från vulkanerna i en stad som heter Papallacta på 3300 m över havsytan och sen åker vi till La Merced där "Campamento Nueva Vida" (Camp Nytt Liv) ligger och där övernattar vi och tillbringar lördagen där.
Sitter här och funderar på om jag inte ska kika på biljett till Costa Rica när jag är i Miami, är det inte för dyrt så kan jag ju bara åka över en lång helg, så jag får träffa Guiselle och barnen också.
Går och lägger mig med ett leende