En liten söt pittoresk stad var vårt mål i torsdags och vi gick upp 4:00 för att komma fram i tid och njuta av byarna på vägen....
Magnolia tyckte att vi skulle ta en väg över bergen dit eftersom den vägen är så vacker så skulle vi ta motorvägen hem.
Så blev det, vi åkte från Bogotá 4:45, åt frukost på vägen och stannade till vid återvinningsstationen vid 07:00 för hon behövde visa sina arbetare något.
Vägen var magisk, men njurarna bytte plats med lungorna och ögonen var på väg att ploppa ut vid flera tillfällen, vägen var inte direkt den bästa.
Framåt 11 tiden stannade vi till i en liten by som heter Cucunubá, vi behövde en toalett efter allt skumpande på vägarna.
Ett trevligt Café som en trevlig man kallad Bernardo ägde blev stället där vi fick tömma ut lite vätska och också inta lite ny eftersom vi inte bara kunde använda oss av toaletten.
Han var mycket intresserad av Paris och i högtalarna ljöd det romantisk musik på spanska men med fransk accent.
Hans inredning påminde om en fransk bordell men mysigt, inte för att jag varit på en sådan men tankarna gick åt det hållet.....
Det fick bli en "crema de taxo" nån typ av smoothie av mjölk med en frukt som jag inte vet vad den heter på svenska, den finns nog inte, har aldrig sett den i Sverige, men den blir fantastiskt god med mjölk eller som glass.
Han sa att han var väldigt noga med renligheten och att frukten kom från hans trädgård, god var den i alla fall men efter några timmar blev både jag och Magnolia dåliga i magen :-s
Vi fortsatte vår färd på de skumpiga vägarna och vid ett tillfälle sa jag till Magnolia vad skulle hända om vi fick punktering här? då sa hon "calla, calla bonita" ett uttryck vi använder mycket i Ecuador "tyst, tyst min fina"
Vi fortsatte på den vackra men ödsliga vägen efter en stund säger Magnolia har vi fått punktering kan du se det genom backspegeln? nä sa jag det ser bra ut,
så vi fortsätter en bra stund till tills hon säger vill du titta igen....
nä säger jag då tittar hon på sin sida och ser detta
Ganska nära närmsta stad men inte tillräckligt...
Inga bilar eller hus så långt ögat nådde, men ett helgon på berget som vakade över oss. Colombia är känt för att vara farligt, två kvinnor ensamma uppe på ett berg......
Där satt vi och Magnolia försökte fixa med försäkringsbolaget men de tcykte det var för långt bort så om de ens kom så skulle det ta minst två timmar.
Tillslut kom vi på att ringa polisen och de hjälpte oss att få tag på en mekaniker som kom upp på en motorcykel med sin fru som hjälpreda.
Vi kom till Villa Leyva trotts allt men dock lite sent
I morgon lämnar jag Colombia för Peru, vet inte hur lätt jag får tag på Wifi men jag gör mitt bästa för att hålla er uppdaterade.
God natt gott folk