Tittilina

En vanlig onsdag i Orwing Maryland
Vintern tog slut och man kan ana en vår, vet inte om det är tillfälligt eller om vintern kommer tillbaka, men för mig har det ingen större betydelse eftersom jag på måndag byter ut vintern mot sol på Hawaii och i slutet på mars när jag är tillbaka här så har definitivt våren kommit.
Så här vårigt var det i går när vi tog oss till Marias mamma i Gaithersburg ca 1h härifrån, hela 18 grader lite skillnad från -11 som vi hade bara förra veckan.
Marias mamma Georgina 82 år har jag kallat tía (faster/moster) sen jag var barn och det var så roligt att få träffa henne efter en hel del år, sist var nog när hon hälsade på mig i Sverige i slutet på 80-talet.
En söt liten tant som haft ett ganska så tufft liv, men kämpade för att få och ge sina tre barn ett bättre liv så hon emigrerade till USA 1976 och här har hon arbetat som sömmerska i alla år, hon har faktiskt fortfarande kunder som kommer till henne.
Hon visade mig att hon sparat alla foton på barnen som jag skickade till henne till jularna, här är två av mina favoriter på mina underbara ungar.
5 och 1,5 år sötnötar
Här är dom 3,5 och 8, jag och Gabriela ska åka hem till Sverige från Ecuador medan Daniel och hans pappa stannade någon vecka till.
Tänk så otroligt mycket kärlek som finns där för barnen och den tar aldrig slut snarare så ökar den för varje dag.
Utan dessa barn vet jag inte hur mitt liv hade sett ut, de har varit en välsignelse från dag ett och de bara fortsätter att välsigna mig med sina liv.
Jag har mycket att vara tacksam för.
Så här ser de ut i dag 27 och 22 år, Älskade barn
 
När vi fortsatte att titta bland fotona så hittade vi det här
Jag och mina bästisar från barndomen,Catalina, Maria och, detta är tagit 2004 när både jag och Maria var tillbaka i Ecuador samtidigt, Caty träffade jag i Ecuador flera gånger, men vi tre tillsammans har inte setts på 14 år, här tillsammans med vår gemensamme vän Paco.
Och Maria är jag hos nu, här med hennes dotter Veronica
Maria är så glad av att ha mig här, så för vem vi än träffar så berättar hon att jag är hennes barndomsvän och att vi separerade när vi var 14 och 17 men hållt kontakten och nu efter över 40 år får vi förmånen att vara tillsammans en längre tid, vi åker ju till Hawaii ihop :-)
Det var lite från mig i dag, ta vara på livet folks det kommer inte igen
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress