Livet med er

publicerat i Barnbarn, Dagbok, Kärlek;
Jag har i många år levt med svår ångest, en ångest som gjort fysiskt ont.
Ständig värk i bröstet, ett tryck över bröstkorgen som gjort det extremt jobbigt att andas.
 
Jag saknade alltid luft, har fått ta djupa andetag för att få in lite luft.
Detta har gjort att hela kroppen har värkt, men framförallt överkroppen.
 
Jag trodde att när mitt orosmoment försvann så skulle detta också försvinna men så var det inte, snarare tvärtom.
 
Det blev värre och jag har lagt många timmar med terapeuter och psykologer men inget har hjälpt....
 
Jag har försökt på egen hand att bli hel.
Lagt mig i tid, ätit bra mat, omgett mig med människor som gör mig gott, sorterat bort dem som inte gör mig gott.
Jag gjorde min underbara resa som gjorde mig fantastiskt gott på många sätt.
Jag gick ner i tid när jag kom hem efter resan, för att få ett lugnare liv
Inget av detta har hjälpt, ångesten har funnits där dag som natt. Ibland riktigt illa, ibland något mindre.
 
En dag i januari i år fick jag frågan av min son om jag ville komma och äta frukost med honom och mitt barnbarn. Vi är lediga på måndagar både han och jag.
Självklart ville jag det, jag tog en promenad till dem och var framme vid 9 tiden.
Det är lyxfrukost på måndagar när bara pappa och son är hemma. Pannkakor, smoothie och annat gott.
 
Det blev inte bara en frukost utan en heldag, vi hjälptes åt att fixa i köket efter frukosten, sen gick vi ut på promenad, tog en fika, gick hem och lagade middag tillsammans, lekte, busade, kramades, pussades, pratade.....
Ja ni hör ju, jag tror inte att askungens kväll på slottet var bättre än min måndag med Ben och Daniel.
Jag gick hem på eftermiddagen med ett varmt hjärta.
 
Vi gjorde detta till en vana, vi träffas varje måndag över en lyxfrukost och sen delar vi livet, så här har det varit sedan januari och vad tror ni detta har gjort med mig?
 
En måndagskväll i början på februari sitter jag i mitt kök precis som jag gör nu och bara tar ett andetag eller två och inser "MEN, jag kan ju andas, luften saknas mig inte, det är smärtfritt"
 
Daniel och Ben var mina bästa terapeuter, de dom har gjort för mig har ingen psykolog eller terapeut klarat.
I dag sitter jag här, 3 månader senare och njuter av mina andetag, innan var de en plåga.
 
Förstår ni vad goda relationer gör med oss?
 
Ingen medicin i världen kan jämföras med att få dela livet med människor som tillför värme och glädje till våra liv.
Vad en liten människa på snart två år gör för välbefinnandet är underverk
 
En varm söndagskram till er från mig 💜
Farmors prins
😍
 
 
 
 
 

Kommentera inlägget här :